Nu barnsäkras det här hemma ja jäklar

Är det inte lite otroligt ändå? Att det är först nu, när Olof och Greta är 14 månader, som vi behöver barnsäkra lådor och skåp. För det är vad vi gör om dagarna och kvällarna nu för tiden. Vi sätter upp spärrar och band och passar samtidigt på att lära barnen allt vi kan om olika pastasorter. Och ps. nej, jag håller inte på att svimma av situationen där i soffan. Jag försöker bara fota det hela men med ett mycket blekt och ofokuserat resultat.

Innan barnen kom trodde jag att det här skulle vara ett av de stökigaste problemen. Rafsandet i lådor och neddragningar från hyllor och fönsterbräden alltså, och kanske kommer allt detta att komma? Men hittills har det varit på det förtjusande sättet att om en låda har råkats lämnats öppen så har Olof varit där och stängt den. Vänligt men bestämt har han tryckt igen lådor och skjutit för dörrar. Sen två klappar med handen på lådan/dörren för att liksom bekräfta att de har varit stängda. Så himla gulligt.

Men nu har han och Greta alltså förstått att det finns saker i lådorna och skåpen. Magiska, mytomspunna saker som pasta, hårborstar, toalettpapper, grytor och dambindor. Och jag och Ulf har ännu inte vant oss vid lådspärrarna utan undrar irriterat för en mikrosekund varje gång vi ska ha en gryta eller lite mjöl vad det är för något som har fastnat i lådan?

Jaja. Något nytt här under solen. I alla fall för oss. Helt vanligt för alla som levt med barn.