Nja. Att påstå att helgen för med sig något slags extra skimmer stämmer inte längre. Igår gick vi och la oss tidigare än någon kväll på hela veckan. "På en fredag", det reflekterade vi litet över, jag och Ulf innan vi somnade. Vi förstod att det var lite sorgligt på ett sätt, men så in i helskotta skönt att bara soooova på ett annat. Och i det här läget vinner sömnen. Alltid sömnen.
Eller sömnen schmömnen. Natten blev stökig. Om vart annat har de vaknat och gråtit Olof och Greta. Till sist bar Ulf in Greta till oss och den vanliga vuxensängsdansen drog igång. Det vill säga att Greta la sig ömsom på mig, ömsom på Ulf. I ett par timmar höll hon på så och då sover inte jag. Inte någon vilsam sömn i alla fall. Vid sex vaknade hon mer på riktigt eller vad jag ska säga och var så ledsen så ledsen att hon väckte Olof i rummet intill. Och medan Ulf bar över honom till vår säng gav jag Greta lite vatten och en ny blöja. Sedan somnade vi om i trettio minuter fast det kändes som två timmar.
Nätter med så här upphackad sömn gör att dagen efter blir helt luddig. Jag känner hur min hjärna sitter där uppe någonstans och blickar ner på oss jordbor och skakar på huvudet. Vad ÄR det vi håller på med? muttrar den och vägrar samarbeta med resten av kroppen.
Jag är rädd att vi har en lång dag framför oss nu, jag och Ulf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar