Av de här problemen som Greta har haft att komma till ro om kvällarna syntes inte ett spår vid nattningen i kväll. Nu var hon som vanligt och somnade som hon brukar. Dessutom: natten till i dag var det Olof som hade det oroligt och till sist fick sova mellan mig och Ulf för att komma till ro. Jag kan inte minnas när han senast sov med oss men det var inte alls oangenämt att ha honom vid min sida. Vår lilla Olof.
Jag tror att det bara var en fas som Greta gick igenom men oavsett så uppskattar jag verkligen att ni delar med er av era erfarenheter. Ni säger så mycket klokt. Och jag håller med om mycket. Det känns som att det borde vara dags för barnen att bara sova en gång (och ganska ofta blir det också så) under dagen men Olof och Greta tycks detta bli under förmiddagen. Det är lite märkligt men så här är det: dom vaknar runt halv sju och vill sedan sova igen vid nio. Då sover dom i två, ibland två och en halv timme. Sen är det som att de inte behöver någon mer sömn under dagen, inte mer än en power nap vid halv två-två i vagnen. Min erfarenhet hittills är att våra barn sover mycket och ganska länge. Och med Olof och Greta så har det inte spelat någon roll om de har sovit kort eller långt på eftermiddagen för nattning och nattsömn. Det enda som inte blir bra är om dom somnar för sent in på eftermiddagen.
Jag kan tänka mig att det här kommer att ändras den dagen de börjar förskola. Men fram tills dess är jag bara oerhört tacksam att de sover samtidigt och lika länge. Och i sina sängar! Hemma! Tiden jag får för mig själv varje förmiddag är värd mer än något annat I tell you.
Sen förstår jag också att vi är lite bortskämda. Eller bortskämda och bortskämda. Jag är van vid att just nattningen är enkel för oss. Sedan vi fick till våra nattningsrutiner så har Olof och Greta snudd på alltid somnat när vi lagt dom. Det vill säga, vi ger dom välling och sjunger två sånger och sen sover dom båda. Så är det nästan varje kväll och nu måste jag slänga in ett "peppar peppar" här. Men just för att den här biten i vårt liv är enkel blir väl känsligheten runt den större? Några kvällars stök och jag blir en drama queen som tror att det ALLTID SKA VARA SÅ HÄR NU.
Men så är det inte. Nu är ordningen återställd och för det är jag bortom tacksam.
Gud vad härligt! Du ser, en dag i taget! Skönt för dig/er. / Karolina
SvaraRaderaEn dag i taget verkligen. I natt sov båda barnen hela natten utan minsta gnäll i sina sängar. Och lika snabbt som jag tror att världen ska gå under när det har varit några nätter av tjorv och gnöl så lutar jag mig nöjt tillbaka och tror att det ska vara så här nu. Men så kommer det ju inte att vara. Eller? *blink*
RaderaMen hjälp vad skönt att läsa, jag börjar bli orolig att det är något fel på min lilla Olof som allt som oftast sover längst på förmiddagen. Han bror var icke så nämligen, men nu har jag lärt mig att ändra mitt sätt att se på saken. Istället för att bara sitta och vänta på att ungen ska vakna och bli arg när han sover "för länge" och vägrar sova "lunch" så andas jag ut och njuuuuter av min egentid tis-tors när storebror är på föris.
SvaraRaderaSkulle de ha varit gamla Matilda med bara ett barn så skulle jag ha sagt Se till att ändra rutinerna!!! Det är viktigt att de sover mitt på dagen osv osv. Men nu är jag helt säker på att allt löser sig. När de börjar på föris kommer de inte vilja sova på fm för då händer det så mycket, och de kommer anpassa sig till de andra barnen och vila efter lunch. Tills dess, njuuuut!!!
Precis så! Njuter tex nu när båda två sover och jag får tid att sitta vid datorn och blogga :)
RaderaJag tänker "This too skall pass" för mig själv varje dag då Astrid är inne i något slags utvecklingssprång. Hittills har det fungerat bara fint. Det passerar.
SvaraRaderaJamen det ÄR ju så! Det passerar och sen kommer nästa in i utvecklingssprånget. Så är det för oss. Olof är två veckor före Greta i alla dom här sprången vilket gör att vi alltid har något av barnen i ett ovädersmoln tycks det som. Oy vei!
Radera