Historien om hur det gick till när jag fick träffa Bruce fricking Springsteen

För att göra en kort historia lång:

Jag skulle som ni vet träffa Johanna på Grand. Jag hade inte en tanke på att Bruce skulle kunna vara där, jag menar han hade ju åkt vidare till nästa konsertstopp inte sant? Men när jag kommer fram till hotellet ser jag ett litet gäng fans som står med Bruce t-shirts och Born in the USA-skivor i händerna utanför entrén. Märkligt. Har han inte åkt till Finland redan tänker jag?

Sen var det väl egentligen inget mer med det. Jag går in och träffar Johanna och som det proffs hon är så har hon kirrat ett fönsterbord åt oss. Så vi sitter där, sippar på var sin bellini, pratar om New York och tittar ut över det nästan magiska ljus som Stockholm var inbäddat i igår när plötsligt en bekant figur kommer gående.

Vad fan! Det där är ju Bruce Springsteen!

Vi ser honom stanna till utanför hotellet. Han skriver autografer och snicksnackar med fansen och jag fotar det hela genom rutan. Det är ju Bruce! Sen blir det lite farsartat när jag av någon outgrundlig anledning vill vara så himla cool runt det hela och bestämt vägrar gå ut till honom. Johanna ser nog hur jag vill, men jag ska vara så himla casual. Jag var liksom äsch vaddå en kändis jag ser mina största favoriter minst varje dag nej nej det här är inget att bry sig om.

Men Johanna är så bra. Hon är ihärdig och får vår servitör att vakta våra väskor, kappor och saker. Så vi går ut till entrén och precis när vi kommer till lobbyn så kommer även Bruce upp för trapporna. Jag säger hej och presenterar mig och frågar om vi kan få ta ett kort tillsammans med honom. Han säger of course! och lägger armen om min rygg och jag dör. Jag svär jag dör där och då.

Efter vårt korta möte och it was a pleasure to meet you glider han in i hissen och vi går tillbaka till vårt bord för att fortsätta äta och dricka drinkar. Men man får väl säga att kvällen blev en aning hijackad av det där mötet. Så knäppt! var allt jag kunde tänka. Och eftersom jag befinner mig i den här konstanta känslan av övertrötthet så var allt ännu mer overkligt än vad det redan var på alla sätt.

Jag är så glad att Johanna var med. Utan henne hade jag aldrig gått fram till honom och förstå vad jag skulle ha ångrat mig sen i så fall. Lord. Och utan henne skulle jag dessutom vara osäker på om allt det där verkligen hände? Men hon var med. Hon är mitt vittne.

Jag har träffat Bruce Springsteen och det är helt jäkla otroligt.