För snart två veckor sedan, men ett helt liv känns det som, åkte vi ut till Hummelviken. Det var den där första helgen med tydlig doft av vår och kanske till och med försommar.
På tomten blommade det nya blomster.
Och Olof var nyfiken på gräset.
Medan Greta var litet mer försiktigt skeptisk till allt det där gröna.
Olof smakade på gräset. Klappade på det. Drog upp strån. Utforskade helt enkelt.
Han försökte få med Greta på allt det roliga men utan resultat.
Så jag och Greta gick för att titta till lavendeln. Jag tror inte att den har klarat sig men hoppet är det sista som överger människan osv.
Efter lunch kom Katarina ut till stugan. Hon satte genast igång med att göra fint i vårt hallonsnår. Jag älskar att hon kan sånt.
Hennes barn hjälpte också till.
De gjorde en ursnitsig rand med grus mellan trall och gräsmatta.
Katarina stekte pannkakor.
Och mina föräldrar och syster dök också upp.
Det var på söndagen då Katarina var på kulturdelens förstasida. Hon hade skrivit ett helt fantastiskt spännande och gripande reportage om sitt letande efter sin farmors pappa som drog till Amerika och aldrig hördes igen. Tyvärr finns det inte på dn:s hemsida annars hade jag länkat så klart.
På eftermiddagen gick vi en tur ner till viken.
Den här gången var det min mamma och syster som gjorde mig sällskap.
Det var vitsippor överallt som blommade så att det gjorde ont.
Grönskan var sådär ny så att den skar i ögonen.
När vi kom tillbaka till stugan visade det sig att Greta klurat ut hur man får de där "nyfikna öron"-böckerna att låta. Så rart.
Vi åt middag ute om kvällarna och grillade varje kväll.
Och jag myste med Greta i kvällssolen.
Och Olof myste med morfar.
Nästa morgon myste han med sin moster. Han är bra på att mysa han vår son.
Han och hans syster är också bra på att vara komiska genier.
Sista morgonen var Olof ur slag. Han fick feber och ville bara sitta i mammas knä. Då var det dags att åka hem.
Hela helgen var bara så bra. Min syster hjälpte mig att styra upp tankarna runt flytten och mina föräldrar och Katarina, Emil och Moa gjorde vår tomt vårfin. Greta hittade en ny koja. Amen ni hör ju. En fantastisk helg i skattgömman Hummelviken.
Tänk att få ha en sån fantastisk familj och såna guldklimpar till vänner! Det finns inget mer ovärderligt än detta!
SvaraRaderaSen ler jag brett åt att hela din sida av familjen är så randig och det får mig att tänka på Elsa Beskow-sagan Randåkra och Rutbacka eller om det var tvärtom. Nåja, randigt var det i ena byn och rutigt i andra. Ni härstammar helt klart från Randåkra :)
Er hummelvik är så otroligt fin. Får mig att längta till mitt eget hummelviken i hälsingland.
SvaraRadera