I samma anda. I samma frikkin' anda fortsatte den här dagen.
Vaccineringen gick bra förutom det att sköterskan råkade träffa en nerv/ven/ådra/vad-det-nu-var på Greta så det blödde nåt oerhört. Kläderna, benet, mamman ... det var blod överallt. Plus att det gjorde extra ont på lilla Greta. Stackars lilla Greta som också drabbades av mammans otursdag. Förlåt viskade jag i hennes öra. För det kändes verkligen som att det var mitt fel. Men det var det ju inte.
Eller?
På vägen hem skulle vi stanna till lite snabbt så att jag kunde springa in på Ica och hämta ut ett bokpaket. Självklart SJÄLVKLART halkade jag i trappan och drattade på arslet och det kändes som att jag krossade svanskotan. Lite känns det så fortfarande. Men jag antar att om jag hade gjort det, krossat något alltså, så skulle jag veta det. Tänker att det måste göra grönjävligt ont. Och så ont gör det inte. Men ömt är det. Usch ja.
Och så snön. Dont even get me started on the snösituation här i Stockholm.
Näe hörrni. Nu tror jag att jag tar och säljer den här dagen på blocket. Eller. Jag skänker bort den. Nej förresten. Jag skjuter den. Jag gör vad som helst. Jag stryker den ur kalendern. Den måste bara bort. Bort! Jag tycker inte om den här dagen. Verkligen inte.
I feel ya, sis. Jag fick åka till Luleå och vända eftersom mitt flyg till Sthlm var inställt och några nya gick inte att boka pga överbelastning. Helst!!! :( *drar nåt gammalt över mig*
SvaraRaderanäe! fy vad tråkigt! på så många sätt. :(((
RaderaÄven denna dagen kommer att ta slut och imorgon väntar en bra, en kanonbra, dag. Kram vännen!
SvaraRaderaKram tillbaka!
RaderaMen vilken riktig skitdag! Vi tar bort den, poff!
SvaraRaderaTack!
RaderaNä, fy bubblan! Det enda bra är väl att det kommer en ny dag alldeles snart.
SvaraRaderaExakt! Det var det bästa med igår = att den tog slut.
Radera