Gråa hårstrån och bajs på armen

Ja, så kan man väl summera lågvattenmärkena under jul. Jag upptäckte inte bara ett utan två gråa hårstrån på mitt huvud. Vilket kanske är på tiden kan man tycka? Men ps. det tyckte inte jag. Nej de där två gråa hårstråna ruckade hela min världsbild tamejtusan. Och som så ofta med mig tog det orimliga proportioner. Började ranta om dom där himla hårstråna så mycket att Ulf undrade om jag hade fått åldersnoja. Och det kanske jag hade? Jag menar hallå. Gråa hårstrån = mycket tydligt tecken på livets gång. Hata livets gång ibland.

Och när jag satt där med hela näven nedkörd i pralinasken och tänkte att längre ner än så här kan jag väl knappast sjunka i min misär – så gammal som jag plötsligt blivit – så upptäckte jag bajset på tröjan. obs: Inte mitt eget utan Gretas. Och då var det som att allt bedrövligt gick över och livet blev den där festliga farsen igen.

För det ÄR ju bara att skratta åt skiten (oavsiktlig ordvits hehe). Och det här att jag gått upp fem kilo under julhelgen? Och inte kan ha mina jeans längre? Bara att skratta åt det med. Uj uj uj. Det ryms så mycket humor i mitt liv nu att ni anar inte.

Högaktningsfullt från hon som inte sovit i natt pga två snuviga barn