Den andra dagen på BB undersökte en barnläkare Olof och Greta. Det tillhör rutinerna när man fått barn. När hon tittade och kände på Olofs höft tyckte hon att det kanske, eventuellt, var något med höftleden. Att den krånglar är tydligen mycket vanligt för barn som legat i säte i magen. För att vara på den säkra sidan blev vi remitterade till ortopeden på Astrid Lindgrens sjukhus och dit åkte vi i tisdags.
Först tog de ultraljudsbilder på Olofs höft och sen fick vi gå till ortopedmottagningen och vänta på resultatet. Olof var jätteduktig men blev lite orolig av att bli fasthållen så jag fick trösta honom efteråt. Greta bara sov och sov i sin del av vagnen.
Vi blev visade in i ännu ett undersökningsrum dit en läkare kom. Hon hade spår av gips på armarna. Hon bände och kände på Olofs höft och sa att "jo, lite överrörlig är han" men inte så mycket att han behöver en vagga eller skena för höfterna.
Läkaren blev helt charmad av Olof och sa flera gånger att vi hade fått hemskt söta bäbisar. Både jag och Ulf pös och jäste och jag sa att "ja,
vi tycker ju det men vi är ju också helt distanslösa". Då sa hon "det kan jag kan säga er, att rent objektivt, har ni fått väldigt söta bäbisar". Oj, så liten jorden plötsligt såg ut från mitt enormt upplåsta huvud. Men helt ärligt: Hur gött är inte detta? Vi har nu alltså ett
läkarutlåtande på våra barns söthet. Ett rent objektivt sådant.
Just det ja. Höften. Höll på att glömma mitt i all mallighet hehe. Jo. Vi ska komma tillbaka om två månader för att se så att höften har lagt sig mer på plats. Om den inte gjort det kanske vi behöver åtgärda den då. Så. Fortsättning följer.
Jag är mest lättad över att se att du faktiskt lyckades reda ut den där hårtovan du visade i ett tidigare inlägg.
SvaraRaderaJag tror att jag har drömt mardrömmar om det hårtillståndet.
Och jag visste ju redan att ni har väldigt söta bebisar. Jag behövde minsann inget läkarutlåtande på det. ;-)
Det visste vi ju redan från första bilden! En av fördelarna med kejsarsnitt är ju att söta barn är söta redan från första stund. Inte som mina barn som var röda och ihoptryckta och, så här i efterhand får jag väl erkänna, inte så jättesöta till att börja med. Fast nu är de nästan löjligt söta (högst objektivt!).
SvaraRaderaJag låg i en sån däringa gipsvagga, mitt ena ben var längre än det andra tydligen. Mamma mådde så dåligt av att se sin lilla bebis i gips men det minns ju inte jag ett jota av. Och jag håller med ovanstående, både läkare och kommentatorer: de är faktiskt helt ovanligt söta. Som små praliner!
SvaraRaderaVilken tur att hans höfter verkade ok! Hoppas de är det även vid nästa kontroll.
SvaraRaderaMin tös låg i säte hela graviditeten. Då hon var några dygn gammal o läkaren undersökte upptäcktes det att ena höften var instabil. Hon fick skena i 6 veckor. Vi tyckte så synd om henne, men själv verkade hon helt tillfreds med situationen.
Har förstått att höftluxation är vanligare hos flickor.
Lycka till med era små gullungar!