Nu blev det ju inte så. De kom inte för tidigt men vi hade ändå med oss koftorna till BB. Och på lilla Greta sitter den perfekt, medan den blev lite mer av en bolero på Olof. Men det spelar ingen roll. Jag blir helt tårögd när jag tänker på hur mycket mormorskärlek som är instickat i dom där koftorna. Ni kan ju tänka er hur tryggt och fint det kändes att låta våra nya familjemedlemmar åka hem i dom. Och hela personalstyrkan som dånade av gullighet när vi lämnade avdelningen. Åh!
Jag har läst och läst en längre tid - faktiskt med iver gått in på Bloglovin för att se om du har uppdaterat. Kring förlossningsdags var det så klart extra spännande, men det är minst lika kul att se ett nytt inlägg med superfina bilder nu när underverken har anlänt.Nästan kuligare ju ;-)
SvaraRaderaVad härligt med två sådana finingar på en gång!
Vad härligt och roligt att du tycker så! Själv är jag så kär att jag bara vill fota och publicera allt ALLT. Men jag får stilla mig lite. En aning i alla fall :)
RaderaÄr här för min dagliga dos bebis. Supersnygga är de i sina koftor/boleros!
SvaraRadera<3 Visst är dom snitsiga! Och gulliga! <3
RaderaVerkligen jättefina! Det är så härligt med mor- och farföräldrars kärlek till sina barnbarn.
SvaraRaderaDet har du verkligen rätt i. Jag har tänkt det många gånger när jag sett bilderna på din mamma och din son på Instagram. Mycket fint och så väldigt mycket kärlek.
RaderaJösses va fina!! Helt ljuvliga koftor ju. Blir inspirerad till kommande syskonbarnen :) Din mamma är verkligen helt otroligt duktig på att sticka. Dessa och Ulfs urfina tröja. Eloge till din mor!
SvaraRaderaJag är rätt säker på att mamma läst den här kommentaren och suttit vid sin dator och gråtit en skvätt av rördhet. Så jag tackar å hennes vägnar och håller HELT med. Hon är verkligen otroligt duktig!
Radera