Den gjordes för övrigt om idag när en läkare mätte min livmodertapp igen. Sedan i onsdags hade den inte blivit mindre utan ökat till 18 mm och det känns skönt.
Nu har jag också slutat med droppet/medicinen och hoppas på att det ska fortsätta vara coolio med sammandragningarna. Än vet jag inte hur det funkar, om det funkar, men vi håller alla tummar. Det känns som att magen blivit mer spänd men det kan mycket väl vara inbillning. Har jag inte också fått ont i svanken? Usch. Det är så himla svårt att hålla koll på sig själv - är det här normalt? Är det här inte normalt? Kolla bara er egen puls och försök se om den är normal eller inte. Man blir ju tokig.
Jaja. Nu ska vi installera oss, jag och maggi och Ulf, i vårt nya rum. Jag ser det lite som att vi fått ett sånt där rum man kan få på en sista minuten resa. Det är märkliga tavlor, lite för högljudd ventilation, puts som lossnat från väggen och noll havsutsikt. Men vi har ett eget rum med toalett och dusch. Och en säng som går att höja och sänka. Och så är det ju all-inclusive för mig: juicer, mackor, kaffe ... you name it. Ringer jag på en klocka får jag vad jag vill. Very royal, som sagt.
Men jag har helt missat det här! Skickar norrländsk kärlek och omtanke! KRAM
SvaraRaderaTack! Din omtänke känns ända hit till KS!
RaderaJag har så svårt att komma på något att skriva.
SvaraRaderaÅ ena sidan - Tryggt och bra att du är i säkra händer.
Å andra sidan - Kan inte vara så kul ändå att vara på sjukhus. All-inclusive eller inte.
Men... det kanske vänder. Min kusin hamnade på sjukhus av samma anledning under sin första graviditet (dock ej tvillingar) och de fick sammandragningarna att lugna sig och livmodertappen att tjocka till sig så att hon kunde åka hem och vara hemma den sista tiden av graviditeten. Jag tror till och med hon gick hela tiden ut.
Skickar styrkekramar i vilket fall som helst och ser fram emot bokrapporter.
Tack gulliga du! Det kommer nog en och annan bokrapport snart. Jag har fått mina första tre böcker och väntar ivrigt in mina resterande sju:)
RaderaDu behöver inte skriva nåt särskilt till mig jag blir bara glad av att du hör av dig så jag slipper känna mig så isolerad som jag är.
Kram!
Det verkar ju tyvärr vara rätt vanligt att de som har svårt att bli med barn även får knöliga graviditeter, jag har två andra i min bekantskapskrets som också hade det jädrigt, jädrigt kämpigt från början till slut. Men med BRA slut - till slut, bör ju tilläggas :) Bångstyriga kroppar som bråkar och ställer till det, fy sjutton. Jag kan föreställa mig hur upp-och-ner du mår och hur mycket det krävs av dig för att se det positiva i din situation. Jag beundrar dig för att du gör det. Skönt att ni fått eget rum, lugnare för er alla fyra. Ligg nu still och tänk målbilder. Varje minut som går är en minut i rätt riktning. <3
SvaraRaderaDet känns ju onekligen orättvist men samtidigt så lever jag mycket efter filosofin "det är som det är" och det verkar jag klara mig långt på. Jag tror också, nej vet, att det här kommer att gå bra. Det bara känns så. Det kommer inte vara enkelt men det är jag ju van vid så ... :)
RaderaDu är fin Anna! <3
Stora kramar från SkåneLina!
SvaraRaderaKram till dig med gulliga Lina!
Radera