Sega himla skitdag ta slut någon gång

Det här är en såndär dag när det enda jag vill är att den ska ta slut. Min vanligaste tanke per timme är: "Kan det inte bli kväll någon gång?" Det enda jag vill är att klockan ska bli tio så att jag får sova så att det blir imorgon någon gång. Då kan Ulf vara här och tiden kommer att gå lite fortare.

För att ni ska förstå. Idag väntar jag på att jag _kanske_ ska få veta vilken dag jag ska få göra mitt ultraljud. Alltså inte att jag ska få _göra_ själva undersökningen utan att jag kanske bara ska få veta _när_ den ska göras. Jahopp. Det är det enda jag har inplanerat för dagen. Jag är så uttråkad och less att jag inte ens orkar gråta. Då är det illa.

Idag köpte jag tv iaf. Tänkte att det skulle pigga upp. För 50:- fick jag SVT1, SVT2, 4:an, 5:an, Barnkanalen och Eurosport. Perfekt. Känns som att det kanalutbudet verkligen kompletterar mitt svajiga bredband, tjollriga padda och tunga bok (som jag måste läsa stötvis pga mjölksyra i armarna). Jahopp.

Och vet ni - det spelade ingen roll att jag tog på mig mina vanliga kläder idag. Det är precis lika tråkigt att vara jag med eller utan särk. Då vet vi det.

Men idag gick jag till köket i alla fall och gjorde mig en macka! *viftar med pompoms* Personalen blev så glad över att se mig på benen att jag överväger att gå dit igen och hämta lite äppeljuice. Dom fick mig att känna mig som Stenmark tamejfan.

:)

Jahopp.

Suck.

Ja, just det ja. Jag är tillbaka på medicinen. Vi vet inte om det är något problem med livmoderhalsen eller om det bara är ettan som jäklas med mig. Men det är ömt och hela morgonen kändes det som att sprattel-allan låg och boxade mot den. Som jag sagt tidigare: tänk cellprovtagning. Den ilningen. Usch. Eftersom jag inte haft problem med ettans boxningar under tiden jag fått mediciner testar vi om det kan vara den som hjälpt mig. Hoppas det.

Ja, där har jag en sak till att hoppas på. För att summera: jag hoppas 1. På att medicinen ska funka och 2. På att det ska bli imorgon. Snart. Gärna nu.