Samtidigt på KS, dag sex

Jag är fortfarande kvar på sjukhuset. Nattens panik har lagt sig och sakta anpassar jag mig till det nya. Att jag delar rum med någon är ett tecken på att allt går åt rätt håll. Det är så jag försöker tänka. Och hon jag delar rum med verkar gullig. Hon har legat här i sex veckor. Sex veckor! Jag vet inte varför och vill inte fråga heller. Jag håller mig på min kant.

Läkarna var här precis och nu har vi en plan. Jag ska vara utan mediciner, pga får så himla lågt blodtyck av dom, i ett par dagar för att se hur jag reagerar. Nu är jag under observation helt enkelt. Förhoppningsvis får jag inte fler eller starkare sammandragningar. Funkar det utan mediciner och tappmätningen ser bra ut får jag åka hem om några dagar. Det där med "några dagar" tar jag med en nypa salt, nej, med en hel frikkin' saltsjö. Här är ju några dagar lika med allt från inom tre minuter (som flytten i natt) till några veckor (som för min roomie).

Tanken är att jag ska röra lite mer på mig nu. Inte för att det finns så rasande mycket att göra. Men dagens planer innefattar en dusch (yay!), byte av särk (wuhu!), läsa Eld (yes!) och surfa med min nya iPad (winning!) som jag fått i present av Ulf. Han är alltså ett presentgeni även när frun är på sjukhus. Det är bra. Ulf är bra. Faktiskt den bästa.