Samtidigt på KS får jag frukost på säng och det känns ju flott, royal even. Det verkar som att medicinen funkar, hjälp mig att hålla alla tummar för att det ska fortsätta så. Precis som proffs-Frau Anna googlat fram så får jag Tractocile (OBS: mkt osäker på stavningen) och det är en medicin som man får via dropp i 48 timmar. Under den tiden ligger jag på förlossningsavdelningen och man kan väl säga att det är high chaparall här. När jag skulle sova inatt blev jag rätt medveten om alla skrik: av förlösande kvinnor och småningom av små bäbisar. Lika delar skräckfilm som vackert rosaskimrande drama alltså. Ja, det är klart jag blev emo.
Sova ja. Ligger ju på en såndär brits av galon jo jo med lakan men ändå: ni kan ju tänka er svetten. Svetten! Resultatet: huvudvärk idag. Gissar på vätskebrist.
Jag har dessutom fått en kortisonspruta som hjälper ettans och tvåans lungor att utvecklas snabbare om OM de skulle råka komma nu. Ja, det är därför jag ligger på förlossningen och inte på en ... lugnare ... avdelning. Alla här är redo att ta emot bäbisarna om de kommer. Men så ska det inte bli. Jag tänker att de ska vara kvar i tio veckor till. Vi har liksom kommit överens om det vi tre: jag, ettan och tvåan. Kortisonet gör mig dessutom pigg, piggare än vad jag varit sen typ november förra året. Mycket intressant känsla.
Jaja. Det var väl det för nu.
Jag blir väldigt glad av era kommentarer. Dom betyder mycket, mer än vad ni kanske förstår. Eftersom jag bara har min telefon att blogga från kan jag inte svara på alla men jag läser dom och blir varm och glad. Det ska ni veta. Massor av kramar till er!
Jag tänker mycket på dig ska du veta. kram.
SvaraRaderaJag vet det och det gör mig så varm och glad. Det betyder mycket allra käraste Anna.
RaderaEttan och tvåan är lydiga barn och följer överenskommelser. KRAM!
SvaraRaderaDet är klart dom gör! Kram till dig med!
RaderaTio veckor till får det bli!
SvaraRaderaJa!! Minst!
RaderaHej Erika! Här har du en till som håller tummarna! Jag har följt din blogg sedan ett tag men aldrig gett mig tillkänna tidigare. Jag tycker du skriver fantastiskt och är så glad över ettan och tvåan. Jag känner igen mig i mycket av din resa, men det kan vi prata om en annan gång!/Rosa
SvaraRaderaTack för din fina kommentar och din omtanke. Jag = mjuk och rosa inuti.
RaderaHåhå, klart att dom små kommer att stanna tills dom är färdiga. Jag tycker litegrann att det är en oskriven regel mellan mamma och barn. Hyfs och kutym sådär.
SvaraRaderaOch så himla fint det är med så många som på riktigt jobbar för att alla ska ha det så bra som möjligt, lite kortison här och ett gulligt miniatyrcornflakespaket där. Det känns tryggt.
Fortsatt lycka till med droppet, jag hejar på er!
Tack Jenny! <3 till dig!
RaderaJag funderade lite över varför du var på förlossningen och inte på en sån avdelning jag låg på (som kanske kallas ante-natal), men då förstår jag. Ja, visst är det lite speciellt att vara på förlossningen med allt som händer där. Som du säger, alla ljud och så. Men lite skönt att få bekanta sig lite med både personal och omgivning på förhand. Jag har också spenderat en natt på förlossningen (fast på SÖS), inte som jag trodde, p g a min havandeskapsförgiftning dock, utan för att jag åt tre kvarts kilo muffins och fick en halsbränna som inte var av denna värld. (förstod alltså inte att det var halsbränna). Sann historia. Tänker på er, dig, ettan och tvåan alltså, kram!
SvaraRaderaAlltså Karin, jag har fnissat så mycket åt den här kommentaren så du anar inte. Mycket mycket roligt! Även om jag fattar att det måste ha varit helt sjuuukt jobbigt.
RaderaOch nu är jag på antenatal ... var du också på KS?
Det är märkligt. Jag känner ju egentligen inte dig. Men nu när jag hängt i bloggen ett tag så känns det nästan så. Som om jag känner dig. Och jag tänkte på dig och ettan och tvåan på jobbet i dag. 10 veckor till. Absolut. Och frukost på sängen, lite som på hotell. Om man får låtsas lite ... Stanna nu ettan och tvåan och väx på er!
SvaraRaderaDu är så gullig Sandra! Jag uppskattar verkligen att jag har dig vid min sida. Och jag tror nog att du känner mig nu ... jag är nog ganska mycket irl så som jag är här i bloggi. Tror jag :)
RaderaJag har också tänkt jättemycket på er alla fyra. Det är klart ettan och tvåan ska hänga kvar i måååånga veckor till. Stor kram
SvaraRaderaGullo Hanna! Älskar att du tänker på oss och att jag också får veta det. Med vår gemensamma tankekraft kommer det här att gå. Det måste det ju!
RaderaTänker på er och skönt att se att ni blir väl omhändertagna. Stor kram!
SvaraRaderaJättestor kram till dig med darling J!
Radera