Mina topp tre konstigaste graviditetssymptom

*** OBS: varning för känsliga läsare för här kommer ett inlägg om kroppsvätskor. Inte buskis. Men lite äckligt kanske? Ja, jag tänker att det är bäst att varna med tanke på vad som hände den där läraren som visade armhålehåret under Melodifestivalen. Så. Consider yourself warned. ***

Som jag skrivit tidigare trodde jag att jag skulle må lite illa, få någon tokig craveing och kanske bli lite mer emotionell av att bli gravid. Ja, mer emo har jag ju blivit. Utan tvekan. Jag gråter titt som tätt och oftast av helt obegripliga saker. Det är som att jag tycker att allt är så himla fiiint nu för tiden. Från toppen av huvudet kan jag komma på att jag gråtit över fiolmelodislingan under Vasaloppet (inte av själva loppet alltså utan av en fukking fiolslinga som jag fann ytterst gripande), när en lyssnare sa "ni är grymma" till programledarna i Morgonpasset i P3 i samband med en låtönskning samt när jag läste att några EU-parlamentariker kört Vaginamonologerna i EU-parlamentet i Bryssel. Och jag har onekligen fått min del av illamående. Men någon craveing har inte dykt upp.

Sen har jag ju fått kissa mer än vanligt, blivit lite känsligare för äckliga dofter och så dras jag ju med den här växtvärken i magen som jag berättat om tidigare.

Men nu är det här långt ifrån de enda symptomen jag fått. Låt mig presentera:

Erikas topplista över de tre konstigaste gravidsymptomen!

1. Jag har fått kusar. I näsan alltså. I fyra månader har jag varit en kusfabrik av oanade mått. Hade inte en aning om att det kunde bli så för att jag är gravid. Men så ligger det till. Och det är tydligen helt vanligt.
Så väldigt sexigt. Inte.

2. Att flossa nuförtiden är som att vara med i ett avsnitt av Dexter. Det skvätter blod. Skvätter! What The Fuck Is Up With That?! Men det är tydligen också helt vanligt att man får känsligare tandkött under graviditeten. "Känsligare" känns som en klar underdrift tycker jag.

3. Mitt hjärta hoppar över slag. Första gången jag upptäckte det blev jag jätterädd så klart. Jag låg på sängen och tittade på min scarf som guppade i takt med hjärtslagen. Plötsligt guppade den inte ... för att sen fortsätta ... och sen bli stilla igen. Läbbigt! Men efter en avstämning med min läkare så fick jag veta att detta också ta-dah! är helt vanligt eftersom jag pumpar runt 2 LITER mer blod än annars (från 4 liter till 6 liter). Den ökade blodmängden gäller alla men är det inte helt sjukt att man bara skapar mer blod sådär? Plötsligt har man liksom förvandlats till en galen vetenskapsman med kunskapen om hur man skapar mer blod.

Dessutom är hjärtat förstorat.

Nej, nu snurrar det i huvudet på mig. Jag måste sluta.