Man kan säga att vi provar oss fram just nu när det gäller sömn, nattning och sovplatser i hemmet. Sedan vi kom tillbaka från julledigheten har vi haft en pågående diskussion med barnens förskola om hur mycket Greta och Olof ska sova om dagarna. Det är nämligen så att när de är hemma vägrar de sova på sin efterlunchvila med resultatet att de somnar på en sekund när vi lägger dom klockan sju. Vi erbjuder dom att sova under helgerna, men vi söver dem inte längre eftersom det tar för mycket tid och energi. Vi resonerar som så att om de är så trötta att de somnar så är det för att de behöver sova. Men nu gör de ju alltså inte det när de är hemma. Och de håller ihop fint under lördagar och söndagar och jag skulle vilja påstå att allt fungerar bra. Det är väl inte nödvändigt att skriva ut hur skönt det är att de somnar utan tjorv, men så är det. Det är inget annat än fantastiskt att veta att vi har hela kvällarna för oss själva, jag och Ulf. Men vad som är ännu bättre är att vi slipper alla konflikter (med Greta) som vi annars har runt nattningarna.
Men på förskolan behöver de fortfarande sova. Och jag förstår att det kan vara så. Att det är mycket mer utmanande och krävande att vara bland andra barn och andra vuxna och aktiviteter och stoj. På våra förskollärares inrådan får Olof sova så mycket han vill medan Gretas sömn är begränsad till 45 minuter. Det är deras starka övertygelse om att barnen behöver sova på det viset och ORKA vara den som argumenterar mot sina barns bästa. Men fy tusan vad det är svårt att få Olof och Greta att komma till ro om kvällarna. Den kortaste nattningen vi har haft under en vardag i det senaste är en timme. Den längsta två och en halv. Snittet skulle jag säga ligger på en timme och en halv timme.
Här är det ett problem att de är två stycken. Dels kan de trigga varandra och dels är det nästan helt omöjligt att lägga dom själv (utan den andra föräldern) när de yr runt som ett stim neontetror i rummet. Så vi testar lite olika varianter. Under en period nu har vi delat på oss. Oftast betyder det att jag och Greta samsover i vuxensängen och att Ulf sover i Gretas säng inne hos Olof. Det funkar ganska bra och det här att samsova är ju väldigt mysigt. Att höra hennes små andetag innan jag somnar är utan tvekan min finaste stund under dygnet. Men. Samsovandet gör att jag sover som en kratta. Om jag inte vaknar för att Greta gråter till i sömnen så vaknar jag för att jag är orolig att hon ska trilla ur sängen. Vi har naturligtvis pallat upp så att det inte går att trilla ur sängen men ändå. Jag vet inte hur många gånger jag har vaknat under den senaste tiden och letat efter henne bland tecken och kuddar bara för att kontrollera att hon verkligen är där. Vilket hon ju alltid är. Så klart. Jag gissar att jag väl kommer att vänja mig men jeez vad det känns som att vi har blivit tvingade att ta tusen steg tillbaka i våra nätter och vår sömnkvalité.
Jaja. Det är för barnens bästa vi håller på. Det är vad jag försöker hålla i minnet dagar som dessa då tröttheten håller på att ta kål på mig igen.
Fast min erfarenhet är att det mest behövs en inkörningsperiod på fsk där en får acceptera att de är lite tröttare. Mitt barn är aprilbarn så hon var lite äldre efter sin tredje jul, men inte så mkt. Hösten hade varit ett läggningskaos utan dess nåde, det gick inte att låta henne sova kortare på fsk för då var hon arg som ett bi resten av dagen. Vi bestämde före julledigheten att det skulle vara slut med dagsovandet när hon kom åter till fsk och meddelade dem, de var inte helpigga på det då alla andra barn på avdelningen fortfarande sov (sen hakade några på henne), men det här tycker jag typiskt är en föräldrasak att avgöra, förutsatt att barnen orkar okej på fsk. Hon började somna utan strul på kvällen och efter ett par månader, lite innan treårsdagen sov hon även som regel hela nätter, vilket liksom inte hänt tidigare. Och allt detta håller fortfarande i sig ett år senare. Jag tror helt enkelt att många 2,5-åringar klarar sig bra utan dagssömn, men att det (som med allt annat) tar ett tag att komma in i nya vanor. Har de varit på fsk flera dagar i rad utan vila? Ibland får man som förälder trots allt säga emot pedagogerna.... Hur ni än gör, lycka till! /Helena
SvaraRaderaJag tror också att det behövs en inkörningsperiod och att man får vara beredd på att det kommer att vara tufft ett tag. Men våra pedagoger är väldigt övertygade om att barnen behöver sova. Alltså VÄLDIGT övertygade och varken jag eller Ulf orkar bråka om det när de är så säkra på sin sak. Vi har bestämt oss för att ge deras idé om att de ska få sova hur mycket de vill ett par veckor och sedan göra en utvärdering. På flippsidan så har vi två väldigt pigga och glada barn under eftermiddagarna ... men tyvärr fortsätter ju piggheten in på kvällen också. Vi får se hur allt utvecklas. Om inte annat så kommer det säkert bli lättare för alla parter att fasa ut dagvilan så snart det blir vår gissar jag.
RaderaTack för att du delade med dig och tack för pepp!
Är alla förskolor ovilliga att väcka/låta barnen vara vakna? Vi har också låååånga nattningar och skulle vilja korta barnets sov ännu mer (fått kämpa för enbart en timme), men det är verkligen som att gå i strid. Det sattes till och med upp en artikel på väggen om att "alla" barn mår bra av minst 1,5 timme dagsov. Man typ: NEJ INTE MITT BARN!
SvaraRadera(Tilläggas bör att jag jobbat på förskola och vi väckte utan minsta knussel)
Ja det är en sjukt jobbig period, sova/inte sova. Jag är av den övertygelsen att antingen sover barnen inte alls eller så får de sova minst 1,5h (helt emot Ida här över;-)). Att väcka barn efter 30min tycker inte jag är hållbart. Barnen är inte utvilade och hjärnan har inte hunnit varva ner.
SvaraRaderaSen självklart, det är ju föräldern som känner sitt/sina barn bäst! Vill man inte att de ska sova så ska de självklart inte sova. Det kan i te förskolan bestämma. Smidigt när alla sover kanske?! Man kan inte heller gå på ålder när det gäller sovning, det är så individuellt. Vi har barn på förskolan, där jag jobbar, som är två år precis som inte sover, likaså barn som fyller fyra i mars som sover.
Hoppas ni får bukt på sovningen/läggningen snart för det är verkligen ingen kul strid att ta på kvällarna.
Helena - mamma till storA och lillA
RaderaÄr förskollärare och tycker att ni ska bestämma! Klart att det kan kännas grymt att väcka ett barn efter en halvtimma, men er livskvalité är också viktig. Och även för barnen är det trist med jobbiga långa läggningar på kvällen.
SvaraRaderaJag upplever att det ofta är kollegor som inte har egna barn som anser sig veta bättre än föräldrarna, de har liksom inga egna referensramar om hur det kan vara. / Nina
Egentligen tänkte jag inte alls ge mig in i den här diskussionen eftersom det alltid blir lika giftigt och inte så vetenskapligt. Får dock lite ont i magen av ovanstående kommentar om pedagoger utan barn, så taget ur luften!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen inte att jag trampar någon på tårna nu men försök att tänka att alla har vi olika sömnbehov, längden på förskoledagen är en viktig faktor samt låt tiden gå.
I bland tror jag att om man inte har barn så har man svårt att föreställa sig hur en läggning kan bli två timmars kaos, skrik och tårar av 30 min dagssömn. Det kunde jag absolut inte innan jag själv fick uppleva det. Pedagog eller inte. För mig har det inget yrkesrollen att göra, utan kanske erfarenheter. Pedagoger med liknande erfarenheter av barn som inte vill somna kanske är mer flexibla? Likväl som alla med barn som tycker om att sova/gå och lägga sig inte har en blekaste aning. :)
RaderaVår son får mindre total dygnssömn om han sover på dagen. Då somnat han så sent och vaknar klockan 6.30 oavsett. Så sover han på dagen somnar han tidigast klockan 21. Sover han inte på dagen somnar han 18.30. Han är två år och 4 månader. Våra pedagoger har varit fantastiska på att hjälpa vår son att klara dagen utan vila såhär i början, läsvila, extra mellanmål och sådär för att det ska gå smidigt. Men samtidigt har jag gett de mandatet att om sonen är toktrött så låt han sova en stund. Det behövs aldrig men jag vill inte att han ska vara vaken på princip liksom. Våra kvällar nu är så fina. 17.00- Middag. 17.30 Dusch och massagesaga 18.00 välling och lotta på bråkmakaregatan. 18.30 säng och bok. Somnar på 10 min.
SvaraRaderaMed dagvila? 21.00- Sonen precis somnat efter 2 h kamp, kaos och tårar.
Johanna
Min son har en kompis som var precis lika dan ändå upp på mellanstadiet! Dom går i sexan nu, men hela vägen till detta läsår så fick detta barn aldrig vara kvar och se hela hockeymatchen när stadens lag spelade hemma, utan blev hemskjutsad efter period 2. Han vaknade nämligen alltid ohemult tidigt och då orkade han inte med skolan. Det var smart av föräldrarna tycker jag, för så kan det faktiskt vara.
RaderaEnligt teorin... behöver de kanske 12h om dygnet tror jag. (Inser att det är mycket individuellt) Vi hade ju vâldigt liknande issues som ni och har väl fortfarande lite strul, fast det nästan gâtt över. Min lösning blev att ha tvâ olika läggtider. När vi lägger utan att barnet sovit pâ dagen blir det klockan 19:00. När han har sovit pâ dagen lägger vi honom klockan 21:00. Det gjorde ju att vi inte hade särskilt mânga vuxenkvällar men det blev betydligt lättare och trevligare för alla. Barnet lekte ganska lugnt och stillsamt pâ sitt rum och sedan var det saga eftersom vi sade att han bara fick vara uppe "lite till" om han kunde leka lugnt pâ sitt rum. Det andra vi gjorde var att vi fortsatte använda spjälsängen till 3 ârsdagen men vi har en stor spjälsäng pâ 140 cm. Sâ vi försökte helt enkelt läsa av hur trött han var; och han har somnat allt mellan 18:00 och 22:00. Vi har hela tiden försökt att ha en rutin men jag tror aldrig vi haft läggningar i mer än 45 minuter just för att vi liksom gett upp lite om vi märkt att han inte somnat. Dâ fick han helt enkelt leka lite pâ sitt rum och sen började vi om igen efter en timme. Men gud vad mânga grâa hâr jag fâtt av all denna störda sömn (min egen -jag tror jag skulle önskat mig 4 barn om man bara fick sova lika mycket som förr) och grubbel över om barnet är övertrött. Jag tror inte vi hade varit lika förkylda heller om vi hade fâtt mer sömn i familjen... Nu är han dryga 3 âr och sover inte pâ dagen pâ helgerna men ibland tror jag att han sover "för länge" i förskolan? Jag tycker att han är lite tröttare och har mer ringar under ögonen sedan han slutade sova pâ dagen, men jag tycker att vi försökt allt i vâr makt att fâ det att fungera pâ olika sätt. Han säger själv att han inte vill sova pâ dagen längre men i förskolan mâste barnen det. Mitt tips är i alla fall att tänka sömn över dygnet och följa med lite mera. Man kan inte riktigt tvinga barnet att somna? Bâttre att prova att senarelâgga läggningen lite (eller eventuellt tidigarelägga)? Min kille kunde sova 13 timmar om man delade upp det men har svârt att sova mer än 11 timmar under en natt. Det gör ju att han ibland fortafrande behöver vila sig under dagen. Men nu tycker jag att han gör det i förskolan och jag har fâtt nog av "krânglandet" sâ ingen mer dagsömn under helgen. Ja ja, märker jag att han är gnälligare försöker vi ju fâ in en extra sovstund. Tycker det varit ganska parodoxalt det där med att man ju inte gärna vill väcka barnet. Själv avskyr jag att blir väckt och tycker att det förstör sömnen. Har ju även läst att "sömn föder sömn" men även att man ska ha "rutiner". Hur som helst, jag är bara tacksam att min unge inte vaknar under natten längre! Vi har vânner vars barn fortfarande vaknar under natten. Jag blir knäpp pâ hur mycket man ska tänka pâ som förälder. Mat, sömn, regler, lek, rörelse, potta, sprâk, bokstäver, färger, cykla, simma... Tur att man har en "livstid" pâ sig. Jag förlitar mig pâ att det löser sig lite av sig själv när jag inte orkar och sâ försöker vi hâlla ihop utan att bli deppiga hemma.
SvaraRaderaSkönt att läsa om saker som man själv brottas med hemma just nu. Vår lillebror som är 19 månader och vill tilläggas sällan har krånglat med varken sömn eller läggning, driver oss till vansinne just nu. Vi har dragit ner hans sovtid till 1,5 på dagen, men jag tror inte det hjälper. Funderar på att testa att han sover 1h bara, och har diskuterat detta med vår fsk där iaf den ena pedagogen inte hade något emot det. Det som tar emot är mammahjärtat, är han inte för liten, typ. Svårt svårt, men att det tar 1h att lägga honom är vidrigt. Måste dessutom sitta bredvid honom hela tiden, helst ha honom i knät. När den läggningen är slut vill jag bara gå och lägga mig själv... Och då ska allt det där som jag inte kan fixa på dagen göras. Phu!
SvaraRaderaIaf, era är väl snart 2,5 va? Jag har för mig att när min äldsta var runt 2,5 (han är född i september, detta var nog april-maj) så fick han vara med på vilan en stund och sen följde han med någon av pedagogerna ut efter en halvtimme, somnade han så somnade han och då fick han sova typ en timme kanske, men annars så behövde han bara ligga ner och vila. Det kan ju vara en idé att ha med sig om ni ska diskutera detta med era pedagoger!
Men jag kanske borde varna ocksâ. Om ni flyttar läggningen. Ta det i smâ steg, typ prova med en kvart/halvtimme i en veckas tid eller längre. Annars kan det leda till att de helt enkelt bara sover mer under dagen och dâ blir det ju ännu struligare och har inte hjälpt er alls. Andra saker kanske kan vara att natta utan att ni mâste vara närvarande? Pyjamas, saga, gos och sâ sätt pâ en ljudsaga pâ riktigt lâg volym och släck ner och lämna rummet. Nâgot liknande?
SvaraRaderaDet var väl annars smart att ni delar pâ er. Men kan du sova i barnrummet med Greta istället? Eller kan Greta sova pâ extramadrass pâ golvet kanske eller kan ni ta bort benen pâ er säng? Jag avskyr ocksâ att ha barnet i min säng hela natten och har ocksâ en skräck för att han ska ramla ur (goset älskar jag ju) sâ vi har alltid flyttat över barnet till sin säng när han fick somna i vâr säng.
Vi var i samma läge efter jullovet då han inte sovit alls på dagarna hemma (förutom vissa efterlunchbilresor, men inte alltid då heller) under nästan fyra veckors tid, men när han började om på dagis så blev läggningarna ett kaos. Han somnade inte före nio efter stök och bök och frustration (läggning vid sju) och var helt knäckt på morgonen, trots att vi nu inte lämnar förrän klockan nio som en förberedelse inför 15-timmarsschemat när bebisen kommit. I vanliga fall vaknar han pigg kring sex- halv sju. Det var inte förrän jag förklarade att hela dygnet blir lidande av fri vila på dagen som tillslut en pedagog verkade förstå helt och fullt, och vi bestämde att om han inte somnat inom de 30 minuter då dom ligger bredvid och myser, så får han stiga upp igen och dom tar det lite lugnt och läser osv istället. Somnar han får han sova en timme och det verkar vara rätt lagom, då tar läggningarna en timme lite drygt men med mindre frustration än tidigare och det funkar. Egentligen tycker jag att det är känslan vid läggning som är viktigare än tiden, att den är lugn och glad och småpratig och inte hell hour med sängrymningar, gråt och slängande av exempelvis duplodjur.
SvaraRaderaMen det är svårt att hitta nåt fungerande mellanläge och min upplevelse är att det berott väldigt mycket på vilken pedagog som styrt över vilan på något sätt?
Nu när jag är hemma (sjukskriven för foglossning ) har vi ju dessutom möjligheten att både lämna sent och hämta tidigt och jag la fram det som ett förslag i de första diskussionerna, att om han blev grinig av att vara vaken där så kunde dom ju ringa och jag kunde hämta honom direkt, för jag fattar ju att det inte finns möjlighet till hur individuell anpassning som helst. Men nu verkar vi ha hittat en bra rytm och han sover nog faktiskt rätt ofta, varannan dag minst, men poängen är ju just att nu funkar hela dygnet bra igen.
Men fy vad det kan vara jobbigt att liksom behöva tjata sig till en förändring på förskolan, även fast man förstår deras sida också. Det är klart att det är smidigast att låta barn som somnar sova, men det ska ju funka resten av dygnet också... Lycka till!
Tack för alla jättefina kommentarer! Gud vad ni alltid är så generösa med råd, tips och erfarenheter. Jag är mycket mycket tacksam och känner mig mindre ensam.
SvaraRaderaSammanfattat kan jag väl säga att vi har testat alla era olika varianter. På riktigt. Det är ju helt sjukt vad man försöker och FÖRSÖKER för att hitta ett sätt som ska fungera. Det som är frustrerande är att vi ju vet att vi får enkla kvällar om de inte sover (och det är precis som du skriver JennyF - egentligen är det inte längden på nattningen som är problemet utan bråken/stämningen som uppstår som är jobbig), och här är det så svårt att veta hur behovet verkligen ser ut på förskolan. De är bara där mellan 9-15 så i min värld borde det inte vara helt omöjligt att hålla dem vakna. De är dessutom de enda barnen som sover på sin avdelning och de sover ute i vagn. Men enligt deras pedagoger så är det Oggi som går till vagnen och ber om att få sova och om de inte får de så står de bara helt stilla rakt upp och ner och vägrar leka. Jag kan liksom inte argumentera mot det utan att säga att jag inte tror på dom och i hela den här komplicerade situationen så känner jag att det är viktigt att vårda relationen till personalen också. Och när de nu säger att det är deras fasta övertygelse att Olof och Greta behöver sova så tror jag också på det.
Men. Vi som familj mår ju inte bra av kaosnattningarna och det är därför vi nu för diskussioner med förskolan. Just nu testar vi deras modell och vi får se vad det ger. Om allt känns som poopers så får vi testa en ny variant senare. Vi är också beredda att åka och hämta barnen tidigare under en övergångsperiod för att få allt att bli så smidigt som möjligt för alla.
Alla förändringar är svåra men den här nöten är banne mig den svåraste för oss hittills. Jag spår oss en spännande fortsättning.
TACK igen för alla kommentarer! Ni är dom bästa! <3