Båda våra barn har alltid tyckt väldigt mycket om att ha napp. Men när Greta fick höstblåsor någon gång i höstas så slutade hon med napp. Det skedde helt tvärt och rakt av. Jag tror att det inte är helt ovanligt att det kan bli så. Att det gör för ont att använda napp medan blåsorna är i munnen, och att barnen sedan förknippar nappen med något som gör ont.
Att Greta slutade med napp var på sitt sätt alltså helt odramatiskt. Och från att ha varit en stor nappförespråkare så har jag tyckt att det har varit mest skönt att hon har slutat. För i och med detta har också tjatet om napp slutat. Vi har heller inga konflikter om när man får har napp. Det är heller ingen napp som tappas bort. Och senare kommer vi också slippa den stora separationen som det ju innebär att sluta.
Kort parentes: allt detta gäller alltså ett av våra två barn. Med det andra får vi allt det där som jag radade upp. Faktiskt till den grad att det räcker och blir över. Slut parentes.
Men. Sedan några veckor tillbaka är det som att hon har kommit på att hon saknar nappen. Och det är en saknad som tycks växa. Hon har kommit och frågat efter en ibland. Några gånger har vi hittat henne stående nedanför skåpet där vi har napparna smågråtande, mumlande "maaapp". Och igår hittade jag henne smygsugande på en av Olofs nappar som hon hittat någonstans.
Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. För hon vill så himmelens gärna ha napp. I hennes ögon syns en längtan som det inte går att ta miste på. Samtidigt går det att resonera med henne. Att säga "nämen Greta du har väl slutat med napp" och då nickar hon och plockar ut den ur munnen. Tidigare när hon har provsugit så har hon sagt "blä" och gått till soporna med den, men nu är det som att det är en återfunnen kärlek som har börjat spira. Att plocka ut den ur munnen sker allt mer motvilligt för henne. Och jag förstår lockelsen: hon ser ju sin bror använda den varje dag. Han har dessutom haft en väldigt nappig period.
Och nu vet jag varken ut eller in. Är det av själviska skäl som jag nekar henne nappen? Kanske. Men det känns ju bara så oerhört onödigt att börja med något som hon ändå kommer att sluta med. Särskilt när vi haft ett så fint och enkelt avslut. Och jag förstår att det här är ett litet och trivialt problem, men ändå upptar det en stor del av mina tankar. Det är en situation som får mitt hjärta att bli ömt och känsligt.
Oj ingen aning. Funkar det att erbjuda lite annat man kan suga pâ som en saftglass eller pipmugg eller hämta ett gosedjur och kramas? Jag hade säkert gett upp men jag gillar alltid att fôrsöka vänta ut det lite men det känns det ju som du redan gjort. Vi har stor nappälskare och när han inte fâr ha nappen har han nu börjat suga pâ fingrarna. Ocksâ ett stort dilemma. Nappen har skänkt sâ mycket trygghet (och lugn för föräldrarna och han somnar sâ lätt med nappen) men visst säger vi titt som tätt att tänk om vi ändâ tagit bort den vid 12 mânader (när han var helt ointresserad av nappen ett tag)... Nu ska vi försöka sluta vid 3,5.
SvaraRaderaKänner igen dina funderingar från när vår 2,5-åring skulle sluta med napp i höstas (inför lillasysters ankomst). Men en dag tog vi bara bort den. En natt var det kinkigt. Så min rekommendation är att ni tar bort Olofs napp också. Eftersom jag är tandläkare är jag väldigt snabb att rekommendera detta, men jag tror att ni gör er själva och barnen en mycket större tjänst i att ta bort hans napp än att ge Greta sina åter. Fast det är inte lätt. <3
SvaraRaderaTack för ditt stöd när jag mailade och vad skör. Lillasyster kom 3 veckor tidigt med rasande fart och det blev en Karin som vi hoppats! Kram!
Håller med föregående talare. Ta bort Olofs napp. Det blir bara värre och värre mani på nappen ju äldre de blir. Och den behövs inte längre. Eller låt Greta göra som hon vill och ta bort den för båda samtidigt när ni bestämmer er för att det är läge för det. Lycka till!
SvaraRaderaOm ni inte får Olof att sluta med nappen skulle jag nog säga att Greta kan få tillbaka sin, om du känner at hon skulle bli gladare av det. Min guru Louise Hallin sa i nåt avsnitt av Barnvagnspromenader att det där med att sugbehovet upphör efter några månader eller vad det är man säger bara är snicksnack; man ser ju vuxna människor gå och suga på saker hela tiden - lattemuggar, cigarretter och vad det nu må vara. Det är en trygghet som man kan behöva ibland.
SvaraRaderaJag blev förvånad över Fina frugans tandläkarkommentar - en tandläkare jag träffade sa att det inte är någon som helst fara för mjölktänderna med napp, så det behöver man inte oroa sig över alls. Vore intressant att höra mer om hur två tandläkare kan säga så olika?
Hej!
RaderaJag såg inte ditt svar förrän idag men här kommer i alla fall min syn på saken.
Jag vill dock tro och hoppas att samtliga tandläkare i Sverige är helt överens om att sugvanor inte alls är något positivt för bettutvecklingen. Sedan finns många fördelar som många barn och föräldrar ser, annars skulle det här inte ens vara en diskussion. Som jag skrev i min kommentar här ovan har även mitt eget barn fått ha napp.
Mina rekommendationer till samtliga barnpatienter är att sluta med sugvanor vid 3, max 4 års ålder. Om sugvanan avslutas i god tid innan tandväxlingen (som ofta påbörjas vid 5-6 års ålder) kommer sannolikt inte det permanenta bettet att påverkas. Individuella faktorer påverkar också, så klart. Delvis hur sugvanan ser ut, en tumsugning stör till exempel bettutvecklingen i mycket större utsträckning än nappsugning (och är svårare att avsluta eftersom tummen följer med bäraren). Även frekvensen påverkar. Arvsanlag vad gäller käkstorlek och utrymmesförhållanden kan göra påverkan på bettet än värre.
Men helt klart är att nappen skapar bettfel i mjölktandsbettet, som i många fall även följer med till det permanenta bettet.
Att vi svarar så olika tror jag beror på att man har olika erfarenhet, utbildning och intressen inom arbetet. Man får ju själv välja vem man vill lyssna på, är man osäker kan man vända sig till Folktandvårdens specialister inom barntandvård eller tandreglering och höra deras syn på saken. :)
skulle se till att olof slutade med napp då ni ändå har tankarna att det är knöligt med napp.
SvaraRaderaAlltså, nu valde vi att inte erbjuda vår son napp alls pga sett nära vänners issue med att få deras barn att sluta med napp. Men såhär tänket jag.
SvaraRadera1. Dags att sluta för båda?
2. Om nej på fråga 1, självklart ska Greta få ha napp igen också om hon så tydligt vill och "behöver".
Det kommer kanske bli ett par jobbiga dagar för båda att sluta men å andra sidan. Som med de flesta avvänjningar tänker man ofta i efterhand att man borde ha gjort det tidigare. Vi avvänjer just nu välling, varför gjorde jag inte det innan han kunde prata? Nu får jag en utskällning varje kväll.
/Johanna
Jag förstår inte riktigt varför Greta inte kan få ha nappen? Jag tänker att det är något behov som tillfredsställs av nappen. Tids nog kommer både hon och Olof sluta.
SvaraRadera