Jag är hemma med en sjuk liten Olof idag. Han fick feber i fredags eftermiddag och när han vaknade vid fem i morse thank you very mucho, hade han fortfarande nästan 40 graders feber. När Greta sedan joinade oss vid kvart över fem thank you very mucho times two,* hände något mycket märkligt. Från att ha varit ynkloberto i över två dygn så var det som att febern rann av vår lilla Olof. Jag hade inte hunnit ge honom alvedon när han sa "mat" och sedan började äta vindruvor, russin, youghurt med havregryn etc. Och vilken mäktig känsla det är att se någon som har vägrat att äta – han har till och med vägrat glass under helgen, det enda han ville ha var vatten – ta några tuggor igen. Det var inga mängder han tryckte i sig men ändå.
Och vad svårt det har varit, det här att han har matvägrat. Förutom det helt förkrossande i att han inte har velat äta alls, och dessutom har sagt att han har haft ont i magen, så är det knepigt med tvillingsystern i det här läget. För hon har ju GLADELIGEN satt i sig allt det han inte har velat röra. Och att försöka förklara att det är särskilda regler som gäller för den som är sjuk har inte låtit sig göras. Hon är fortfarande för liten för att förstå fullt ut. Så Greta har haft en toppenhelg sett ur sin matsynpunkt. Vilken fest! För oss andra har allt bara varit Hawaii.
Nu har Greta åkt iväg till förskolan och Olof sover. Han somnade igen vid halv åtta och nu väntar jag på att se om den där febernedgången var en tillfällig dal (eller topp kanske man ska säga i denna situation?) eller om han nu är på väg att bli frisk på riktigt. Jag hoppas på det sistnämnda för fy vad det är värdelöst att se någon som man älskar så mycket vara sjuk på det där viset.
________________________________________________
* En minnesanteckning om sömnen: Detta är en av de negativa sidoeffekterna vi märker med att hon sover om dagarna. Det blivit allt vanligare att hon vaknar hemskt tidigt, vilket leder till att hon inte håller ihop under förmiddagarna, vilket leder till att hon somnar vid lunch och så är den där cirkusen i gång.
Ett ps. En minnesanteckning om vab 2015: Detta är den andra vabdagen under det här året. Greta hade en feberdag förrförra veckan, så jag var hemma med henne på fredagen och sedan blev hon blev frisk under helgen. I förra veckan hade vi också barnen hemma en dag men det berodde på att det inte fanns tillräckligt med personal på förskolan. Då var fyra av sex ordinarie personal borta och eftersom vi hade möjlighet att hjälpa förskolan så hade vi Oggi hemma.
Det är just den cirkusen... Krya på liten! Vi är också hemma idag (iofs studiedag på fsk också) med feber för sjunde dagen i rad och hostan som håller alla vakna på nätterna. Joy! /Helena
SvaraRaderaSjunde dagen med feber! Yikes! Krya på!
RaderaPrecis så där var det för oss också med sömnen med vår äldsta, som att ta en tidsmaskin och hoppa in i, när han sov på dagen så vaknade han okristligt tidigt! Frågan är bara vad vi ska göra nu när han 1) aldrig somnar på kvällen, varje kväll blir det efter 20 och sen 2) vaknar 05 varje morgon. Finns ju ingen sovstund att ta bort när man är fyra.
SvaraRaderaKrya på lille Olof och jag håller alla tummar och tår att han vaknar och är pigg och frisk. För feber är inte kul alls. Massa kramar!
Åh hjälp! Vi har ju fortfarande dagvilan att sätta vårt hopp till. För alltså. Alltså! Att vakna vid fem är bara inte okej. Hoppas att det ordnar sig för er. Stor kram tillbaka!
RaderaKlockan FEM. Usch. Lider med Er.
SvaraRaderaJa, fem är fasen inte okej. Hela dagen blir som i ett töcken och nu är jag så trött att jag egentligen bara vill gå och lägga mig. Men jag gissar att jag kommer att få en sovstund om ett liiiitet tag då Greta kommer att börja yla om att jag ska natta henne. Sorteras in under kategorin: alltid nåt. Och DÄR kom ylandet :)
Radera