Så har det hänt igen. Jag har blivit kär. I ett mönster. Det heter Delhi och är helt oemotståndligt vårigt och är ritat av Josef Frank under hans tid i New York mellan 1943-45. Och nu fantiserar jag ymnigt om kuddar och gardiner än här än där i lägenheten med de skeva väggarna. Hur det blir med den saken får vi se. Men som det känns prick just nu så vill jag inte LEVA utan detta tyg i mitt hem. Ni vet, så där som det känns när det är true himla love som drabbat en.
Om du inte kan leva utan det så kan du inte leva utan det. what to do liksom?
SvaraRaderaJag menar det! Jag menar det. *åker iväg till Strandvägen*
RaderaMan ser direkt att det är Josef Frank utan att läsa det. Fantastisk människa till att komma på vackra mönster - och det här var ju ett lysande exempel. Jag kunde aldrig gissat att det hette Dehli, för mig kändes det så europeiskt? Men skitisamma, hoppas du som presentgeni inhandlar detta åt dig själv. Plus Lerin-boken. De gör sig mycket gott tillsammans, har jag en stark känsla av.
SvaraRadera