En solig lunch i mina kvarter

Jag jobbade hemifrån i fredags och eftersom det var sol ute för första gången sedan cirka förra sommaren så bestämde jag mig för att ta en promenad. Och det där med sol va. Fasen vad ljust det blir när den är framme. Mycket ovanligt för ögonen som fick kämpa för att hålla sig öppna.

Jag började med att gå bort till Piren som ligger ett par kvarter bort. Här badade vi som tusan förra sommaren. Solen gjorde mig lite blind tror jag för när jag tog bilden så kändes det som att jag hade en motsvarande Manhattanskyline på gång. Det tycker jag inte precis längre. Men det är en fin vy i alla fall.

Nåja. Jag gick bort till en av de bryggor som går ut från den delen av strandpromenaden som ligger närmast vår lägenhet.

Den badade i sol så jag satte mig ner, och solen värmde och jag blundade och tänkte att "nu mår man". Som jag tänkte det.

När jag valde att öppna ögonen är detta vad jag hade framför mig.

Jag som aldrig har brytt mig något värst om solen har blivit tvingad att revidera min uppfattning. Mitt liv blir inte bara ljusare med sol. Det blir också lättare. Så det var en alldeles upplivad version av mig själv som sedan gick hem och fortsatte med dagen. Plus: upplivad av att jag hade nytt läppstift. Eller nytt och nytt. Det var ett läppstift som jag fick i julklapp, tappade bort och hittade igen. I fredags. En bra dag. Helt klart.