Greta och skuggan

Nå. Allt är inte bara stök i det här livet som vi har: I de här sprången som vi konstant befinner oss mitt i eller mitt emellan. Att barnen växer och blir mer medvetna är också en ganska häftig sak att få bevittna.

Det jag har i åtanke nu har pågått ett tag. Över en månad, kanske ännu längre. Jag tror att det var i samband med att Olof och Greta blev introducerade till Lilla Spöket Laban som det hände. I ett av avsnitten hamnar nämligen lilla Laban i krakel med sin skugga och bortsett från den problematiken så: det där med att ha en skugga va? Mycket mäktigt om vi kollar av läget hos Greta.

Hon är så förtjust i sin skugga. Att den kan hoppa med henne på en solig dag ute på trottoaren. Eller att den kan sträcka upp händerna ovanför huvudet när hon åker vagn. Att den är med henne överallt, även inomhus på vissa platser. Hon älskar verkligen det. Och när hon upptäckte att hennes Pippifigurer också hade en skugga – det var som att en av de mest kraftfulla händelserna i universum inträffade.

Den här att få vara med och se två barn växa och bli större och förstå saker om sig själv och världen. Vilken gåva det är. Det är utan tvekan det vackraste som har hänt mig.

Nu åker den här upptäckarsugna och fläckvis konfliktladdade familjen på äventyr. Ha en fin fredag så länge!