Tittar: World Trade Center 2.0 (Rebuilding the World Trade Center)

Jag älskar dokumentärer. Det är få saker som jag går igång lika mycket på som en välgjord dokumentär som tar mig till platser och sammanhang som jag annars aldrig skulle kunna få tillgång till. Som här om dagen då jag snubblade över ett tv-program som handlade om återuppbyggnaden av World Trade Center. Eftersom jag missade starten valde jag att se om den på UR Play och jisses vilken himla film.

Under 2000 dagar, alltså under cirka sju års tid, har konstnären Marcus Robinson dokumenterat processen. Han följer stålkonstruktörernas och betongarbetarnas arbete med att bygga en av dessa fem kolossala byggnader som ska stå där tornen som raserades den 11 september stod; arbetet att återuppbygga One World Trade Center (det som förut kallades Freedom Tower).

Och det är så makalöst fint porträtterat. Förutom att vi, tack vare hans användande av timelapsekameror, får följa byggprocessen så får vi komma nära byggplatsens arbetare, män och kvinnor som nästan allihopa har en personlig koppling till 11 september-attackerna. Det är framförallt söner som vill vara med och bygga upp det deras fäder en gång i tiden byggde och som de fick se raserade under de där katastrofala dagen i september 2001. Som en av männen; en son till en stålkonstruktör som växte upp med en dröm om att få gå i sin fars fotspår men vars föräldrar hindrade honom eftersom de ville att han skulle ha en "riktig" utbildning. Hans far var med om en olycka under bygget med Tower 7 vilken ledde till att han bröt ryggen och när den här mannen/sonen såg just det tornet falla i samband med attackerna så kontaktade han sin far och sa: jag måste få vara med och röja och bygga upp allt igen. Han ville inte att hans fars olycka skulle ha skett helt förgäves. Hans pappa gick med på sonens önskan och samma kväll ringde pappan till facket och fick sin son ansluten.

Tack vare att det är en konstnär som gjort filmen så är allt helt otroligt vackert också så klart. Fotot är så att man tappar andan men det är ändå kontrasten mellan bilden jag annars har av det glammiga Manhattan med sina fashionistas, Carries och finansmän och dessa grova arbetare som är så utsökt att jag dånar. För det här är ett porträtt av en arbetarklass som offrar allt för sitt arbete. Dom sliter som djur för att hela det sår som gått rakt igenom hela nationen.

World Trade Center 2.0 (Rebuilding the World Trade Center) hittar ni här på UR Play.