lördag 9 november 2013

På väg mot nya sovtider?

Idag vägrade Olof att sova på förmiddagen. Greta sov precis som vanligt medan Olof bara var vaken och vaken och vaken. Sen blev han gnölig. Som fan. Så för att överleva vår dåligt planerade lunch (lite för avancerad för att ha förmiddagssovkonflikter) så fick barnen titta på I drömmarnas trädgård medan de åt. Sen gick min pappa (som är här på besök) en promenad med barnen medan jag övningskörde (nja, jag vill helst inte prata om det där). Då sov Olof. Som en stock. Han var så trött att han somnade i samma sekund som jag la ner honom i vagnen i hallen till och med. Greta däremot, hon var vaken. Tills hon inte var det längre och sov en stund hon med.

Sen hade vi sovkarusell en timme ikväll innan våra två apkalasbarn till sist kom till ro. Men det. Att dom inte somnade ikväll, det gör mig inte så mycket. Insikten dock om att jag kanske håller på att få två barn som sover på olika tider under dagen = nej. Nej nej nej nej nej! Det går inte. Blotta tanken gör mig till matadoren i Tjuren Ferdinand. En värdig reaktion på en lördagskväll mmhum.

8 kommentarer:

  1. Ah, åh, mardröm. Sovtiden är ju typ enda tiden att hinna göra nåt (som ibland är att vila sig till en höjd batterinivå (har anammat liknelsen så mycket att jag ser staplarna framför mig i flera olika slags utmattnings-/irritationssituationer) för att klara eftermiddagen i sansat manér), men kanske dom kan tänka sig att vara redo one nap to rule them all? Om Greta kan hållas vaken till en eventuellt något tidigarelagd lunch (hello ninkenonk och pinkeponk?) kanske det kan vara en lösning?
    Om ni har tur var det bara ett plötsligt infall från Olofs sida, jag håller iaf mina tummar för en synkad sömnsöndag för oggi.
    Mvh /ingetväckerförtillfälletmittmedlidandesomsömnstörningargörpgagravigenkänning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi testar faktiskt det med one nap på eftermiddagen idag! Och med vi menar jag Ulf och pappa. Jag är fortfarande i isoleringscellen aka vårt sovrum. Det ska bli spännande att se hur det går.

      Radera
  2. Känner direkt att jag vill höra mera om övningskörningen!!! Och att sovstörningar är skit. Punkt. Slut.
    Tornskatev

    SvaraRadera
    Svar
    1. hehe. Ja den där himla övningskörningen. Att jag inte har körkort är ett sånt SKÄMT att jag orkar inte.

      Radera
  3. Sovgisslet alltså!! Det känns som hela livet numer är upphängt på när barnen ska sova eller för den delen hållas vakna... Mina började sova 1 gång ungefär vid 1,5. Först sov de enbart på fm, för det gick inte att hålla dem vakna, sen vägrade de sova på em, så då hade vi 2 små övertröttmonster redan vid 4 snåret på eftermiddan... Till sluut lyckades vi skjuta på sömnen lite i taget till efter lunch. Dock blir det ibland lunch halv elva redan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lova mig att du aldrig slutar hänga här och dela med dig av dina erfarenheter! Det är så ovärderligt att ha en tvillingmamma som ligger några månader före en i tiden. Vi håller på med det här att barnen bara ska sova en gång om dagen och idag testar vi att bara sova efter lunch. Annars har de alltid bara sovit på förmiddagen (eller "alltid" - sedan några veckor tillbaka). Kram!

      Radera
  4. Jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt varje gång vår äldsta bytte sovmönster, och det hände ju ett antal gånger under första året. Samt att acceptera att hon före två års ålder helt slutade sova på dagen. Då får man ju liksom inte den där stunden för sig själv... Men man vänjer sig till slut vid det mesta, det jobbigaste är själva omställningen tycker jag.

    Nu undrar jag bara hur det ska gå med tre ungar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ågud. Först: jag tror att det kommer att gå jättebra för dig/er med tre barn. Det är ju som du skriver - omställningen som är det jobbigaste. Sedan vänjer man sig. Det jobbiga med att ha två som är små samtidigt är att ytan där de är i spontan synk nästan är obefintlig. Därför blir jag som en polis när det kommer till sovtider. Det funkar liksom inte att den ena vill si och den andra så. Det är trots det förvånande att märka hur bra det går att styra över sömn och rutiner. Vi måste naturligtvis vara beredd på att justera och var lyhörda för hur Oggis behov ser ut. Men generellt skulle jag säga att allt ändå går himla bra! Nu är det bara en förändring som måste till och så får vi vänja oss vid det :)

      Radera