Veckan som vi nu har bakom oss måste ha varit den mest inställda veckan i hela mitt liv. När jag tittar i min kalender är det bara en massa horisontella streck över allt. Det är inställda middagar, körlektioner, lekdater och terapisamtal. Varje dag var det minst en sjuka som ställde sig i vägen. Var det inte min magsjuka så var det min *nyhet* förkylning eller barnens förkylning eller barnens kompisars ögoninflammation. Ändå var jag med om det underbart magiska när jag sprang på en av mina favoritmänniskor i hela världen när jag var ute och styrde Oggi runt Karlbergskanalen. För den saken är ändå konstant. Det spelar liksom ingen roll hur hostig eller snuvig man är. Barnen måste ut en stund på eftermiddagen annars blir allt till tusen procent galenskap. Men det konstanta och jobbiga vägdes upp av denna påspringning alltså. Energidepåerna fylldes på av att bara få krama henne, hon min älskade vän, och känna hennes doft.
Vi får se hur det blir med denna vecka? På listan över potentiella överstrykningar hittar vi ett jobbmöte, en middag på en Guide Michelinbestjärnad restaurang, en lunch på Moderna museet, två körlektioner och en utbildningskväll. Reflektion: den här föräldraledigheten jag håller på med övergår mer och mer till något annat syns det som. Det finns liksom mer och mer utrymme för mig i den här familjeekvationen. Och gudars vilken skillnad det är på nu och för ett år sedan. Kaosvember som jag hade då. Trött-och-sjuk-så-in-helvember som jag har nu är ändå ingenting i jämförelse. För jag förstår Olof och Greta nu. Dom är inte så sköra att de känns som att de ska gå sönder var fjärde sekund. Det är fantastiskt faktiskt. Och att Greta har både kissat och poopat i pottan som vi har köpt?! Glädjen hos pappan och mamman då alltså. Heh, det är så att jag blir förlägen när jag tänker på det. Samt att Olof gör dom roligaste ljuden hela tiden. Wo-bii, woa-hoo, doo-dii, wa-diii osv hela tiden. Det är som vitaminer i vår annars så gråa, milda, inställda november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar