En varannan torsdag feat. Stefan

För en vecka sedan var det en varannan torsdag och jag, Ulf och barnen åkte till Moderna Museet där vi mötte upp med Stefan.

Vi skulle äta lunch och spana in stolarna i restaurangen. Allt var precis som vanligt.

Förutom det att Stefan var med. Det var lite ovanligt men kändes ändå så himla naturligt. Han passar så bra in i vår varannan torsdagstradition.

Olof ville smaka på maten.

Vilket ju inte är så konstigt med tanke på hur smarrig kålpuddingen såg ut.

Men han vår lilla Olof fick nöja sig med lite bröd.

Stämningen var rätt så livad.

Men också ganska sniffig.

Sedan blev Greta fundersam.

Utanför fönstret såg hon massor med fåglar!

Sedan fundersam igen.

Olof upptäckte något som påminde honom om en uggla.

Och tittade sedan länge och mycket på båtarna där ute.

Efter lunchen gick vi till skåpen.

För det är något alldeles extraordinärt bra med de där skåpen de har på Moderna.

Alltså Greta!

Den här dagen utforskade vi oss vidare och hittade en liten lekplats inne på Arkitekturmuseet. Där fanns det andra barn men Greta förstod inte riktigt vitsen med det?

Hon ville helst stå på lite håll och titta på de andra som yrde runt.

Eller vara sådär för sig själv och bläddra i en bok.

Så vi läste.

Sedan gick vi ut till båtarna.

Det visade sig vara en vacker och fantasieggande promenadväg.

Och jag skulle gärna ha gått där i sju hundra år.

Men det blåste så mycket att vi bestämde oss för att åka hem istället. Allt som allt: en mycket bra varannan torsdag på Moderna Museet.

... och vinnarna är:

Tu-tut-ut-tu-tuuu! Vinnarfanfarer och konfetti över:

Johanna Wiland!

Backlund!

Pernilla Lannerö!

... som alla tre får var sitt exemplar av Höstmat från Arla Köket! Hurra för er alla! Ni kommer att bli kontaktade via mail för att lämna adresser.

Grattis!

Olofs bästa just nu

En lista på 31 saker som Olof älskar mest just nu:

• Att bli läst för.
• Boken Sockerbagaren. Den får gärna läsas tio gånger i rad just nu.
• Att spela musiken i boken Svenska barnvisor av Tina Ahlin.
• Att stampa med fötterna så att det ser ut som att han steppar.
• Att gå baklänges.


• Gosiga kaninerna! Gudars vad han älskar sin (och Gretas) gosiga kanin.
• När vi vuxna leker med handdockor eller låtsas att mjukisdjuren kommit till liv och säger "hej Olof!"
• Att ho-hooa som en uggla.
• Att titta på I drömmarnas trädgård på SVT Play.
• Appen Babblarna.


• Att stå på fönsterbrädan i arbetsrummet och titta ut på gatan. 
• Att stå på fönsterbrädan i vuxensovrummet och titta ut på gården. 
• Att bli kittlad på magen.
• Att gå upp för, och ned för, trapporna i trapphuset. 
• Att åka hiss och trycka på knapparna. 


• Att titta på (och låta som) fåren på 4H-gården i Augustendal. 
• När Greta gömmer sig i den skira gardinen i vardagsrummet och han får leka med henne. 
• Att backa in Greta i ett hörn.
• När mamman gömmer sig och jamar som en katt för att bli hittad. 
• Att tumla runt i mammans och pappans säng.


• Att borsta tänderna själv. 
• Att äta själv.
• Att ha på sig ett diadem och känna sig fin.
• Att balansera saker och säga ta-dah! när han lyckas.
• Att säga wh-oow till saker han ser. 
• Att peka på mammans t-shirt med bild på Lady Gaga och säga Gaga!


• Att peka ut Eiffeltornet på en bricka, ur en bok av Slas och på en tavla i vuxensovrummet.
• Att få veta vad alla saker i prylhyllan eller i en bok eller tidning eller – ärligt talat – vad allt i hela livet, heter. 
•  Att krypa upp i soffan och luta sig tillbaka.
• Att sitta själv på en stor stol vid matbordet.
• Att dricka vatten.

Sista dagen för tävlingen!

Det är sista dagen idag att vara med och tävla om en av tre kokböcker från Arla Köket. Allt du behöver göra är att gå till  det här inlägget och svara på frågan: vilken är din bästa höstmat? Som en urhärlig bonus har jag fått massor av fina recept där också om ni letar middagsinspiration. Man behöver dock inte vara så specificerad för att vara med och tävla. Klockan 20:00 ikväll är deadline.

Nu barnsäkras det här hemma ja jäklar

Är det inte lite otroligt ändå? Att det är först nu, när Olof och Greta är 14 månader, som vi behöver barnsäkra lådor och skåp. För det är vad vi gör om dagarna och kvällarna nu för tiden. Vi sätter upp spärrar och band och passar samtidigt på att lära barnen allt vi kan om olika pastasorter. Och ps. nej, jag håller inte på att svimma av situationen där i soffan. Jag försöker bara fota det hela men med ett mycket blekt och ofokuserat resultat.

Innan barnen kom trodde jag att det här skulle vara ett av de stökigaste problemen. Rafsandet i lådor och neddragningar från hyllor och fönsterbräden alltså, och kanske kommer allt detta att komma? Men hittills har det varit på det förtjusande sättet att om en låda har råkats lämnats öppen så har Olof varit där och stängt den. Vänligt men bestämt har han tryckt igen lådor och skjutit för dörrar. Sen två klappar med handen på lådan/dörren för att liksom bekräfta att de har varit stängda. Så himla gulligt.

Men nu har han och Greta alltså förstått att det finns saker i lådorna och skåpen. Magiska, mytomspunna saker som pasta, hårborstar, toalettpapper, grytor och dambindor. Och jag och Ulf har ännu inte vant oss vid lådspärrarna utan undrar irriterat för en mikrosekund varje gång vi ska ha en gryta eller lite mjöl vad det är för något som har fastnat i lådan?

Jaja. Något nytt här under solen. I alla fall för oss. Helt vanligt för alla som levt med barn.

Vinnaren sitter här. Eller historien om två sofford.

Heh! Jag vann budgivningen på det där soffbordet som jag var och tittade på här om dagen. Jag vann! Den här gången var jag också medveten om den där provisionen som auktionshuset vill ha på 22% så jag överbjöd inte det minsta (paus för nöjdhetskänslor) och fick det dessutom några hundra kronor billigare än vad mitt maxbud var. Upplever förvåning och genialitet i samma andetag just nu. Alltså. Ett soffbord är på ingående. Och det är inte i glas och det har heller inte några vassa hörn. Jag spår med andra ord en framtid för detta soffbord i vårt hem. "Jag tror att det här är början på en vacker vänskap" och alla dom känslorna.

Har jag förresten berättat om hur det gick till när vi sålde vårt förra bord? Det som var i glas och hade flera vassa ben och hörn och som var inget utom en dödsfälla för våra barn? Bordet var med andra ord inget för oss men försäljningen av det var en fantastisk historia skulle jag säga. I det lilla, så ha inte för stora förväntningar nu.

Det här var i slutet av sommaren. Klockan är sent på kvällen och hem till oss kommer en halvsvettig köpare som haft en del problem med sin bror – en bror som hon var helt beroende av för att få hem det där himla bordet. I några dagar hade hon blivit tvingad att höra av sig till mig för att be om ursäkt att hon inte kommit denna dag heller. Pga sin bror. Men åh, som hon ville ha det där bordet. Kunde jag hålla det en dag till åt henne? Hon lovade att komma nästa dag. Hennes bror hade lovat det. "Linda", sa jag, "kommer ni nästa dag så är det inga problem. Jag håller bordet var så säker." Så blev det nästa dag. Och nästa. Och hon ringde och hon blev bara mer och mer förtvivlad. Det var hennes bror som var problemet. Han hade hamnat i trubbel sa hon. Det var en kittlande formulering och eftersom ett löfte är ett löfte så jag höll det där bordet åt henne. Så till sist hände det. Hon, och hennes bror, kom och både jag och Ulf blev helt knockade.

För det är något med vissa personer och den här brodern hade onekligen något. Han hälsade, skakade hand, sa att han hette "Tony" och det vara bara FÖR bra för att vara sant. Iförd en svart glansig wct-overall med revärer, tonade glasögon, en raspig röst som bara kan ha blivit så av oerhörda mängder cigg, whisky och pokerkvällar på ställen med alldeles för hög volym samt silverstänk i sitt vågiga hår! Amen ni hör ju. Denne drygt femtioårige bror var som plockad ur ett avsnitt av Sopranos. Karismatisk, varm, trygg och samtidigt brutalt cool i en så osannolik blandning att den måste ha varit hämtad ur fiktionen.

Både jag och Ulf kände det. Det här var en man som vi ville ha i vårt liv. Men vad kunde vi göra? Bjuda in honom på en kaffe? Fråga om han ville flytta in? Nej. Det är klart att vi inte gjorde något av de sakerna. Men efter att de hade gått ramlade vi omkull i soffan, helt glansögda båda två, i vetskapen om att vi låtit honom slinka ur våra händer. För han Tony hade verkligen kunnat visa sig vara början på en om inte vacker så spännande vänskap.

Gretas bästa just nu

En lista på 31 saker som Greta älskar mest just nu:

• Att stå på fönsterbrädan i arbetsrummet och titta ut på gatan.
• Att se hundar på håll.
• Att stå på fönsterbrädan i vuxensovrummet och titta ut på gården.
• Att flytta små saker i och ur burkar. Så som djuren till Noas ark och pärlhalsbanden som jag har lagt i en cirkusburk. Till exempel.
• Att tända och släcka pappans sänglampa i vuxensovrummet.


• Att titta på omslaget av "Uppdrag: pappa".
• Boken Nell leker inne av Joanna Rubin Dranger.
• Att bli skjutsad runt runt runt på en trehjuling på gården.
• Att gå upp för, och ned för, trapporna i trapphuset.
• Att åka hiss och trycka på knapparna.


• Sin moster!
• Att titta på bilder på katter.
• Att sjunga I ett hus i skogens slut, Din kropp den är så liten eller Imse vimse spindel och göra rörelserna till dem.
• Heh! Titta på I drömmarnas trädgård på SVT Play. Överlägsen etta.
• Att gosa med håret, sitt eget och andras. Helst mammans då.


• Att titta på Lollo och Bernies dansskola på Youtube.
• Appen Babblarna.
• Att sitta i den magiska kojan och bli läst för. 
• Att spela musiken i boken Svenska barnvisor av Tina Ahlin.
• Att titta på (och låta som) fåren på 4H-gården i Augustendal.
• Att låta som ett får, en katt eller ångbåt.


• Att gömma sig i den skira gardinen i vardagsrummet och leka med Olof. 
• När mamman gömmer sig och jamar som en katt för att bli hittad.
• Att bli skrämd.
• Att bli kittlad på halsen.
• Att bita loss små små pappersbitar från tidingar, reklamblad och böcker och ge till mamman och/eller pappan.


• Att smaka på saker från bilder. Samt bjuda på dessa till de som är i närheten.
• Nappen! Gud, som hon älskar nappen nu.
• Att komma in till mamman på morgonen och kura ihop sig på mitt bröst.
• Att borsta tänderna själv.
• Att äta bröd.

Fyra barn ja vi kör på det

I dag tog jag och Ulf hand om min brors två flickor på sex och fyra år under tiden som min bror stod i flyttbestyr. Det vill säga hela dagen. Och allt gick så himla bra! Två eller fyra barn? Potejto potato. Eller. Nja. Inte riktigt va? För jag är helt vansinnigt trött alltså så trött att jag tror att jag blir vansinnig nu. Ser eventuellt dubbelt? Vet inte pga blundar mest hela tiden. Men det var ändå en fin dag. Jetefin. Som när dom tog hand om varandra. Naw. Eller när Juliana blev så glad att hon höll på att svimma över att Greta kramade henne och inte tvärt om som det brukar "jag tror att det här var första gången som det hände Erika!". Naw. Eller när Juli byggde hinderbana i hela vårt kök/vardagsrum/hall samtidigt som Oggi tittade på I drömmarnas trädgård och Ulf diskade och Lily också ville ha springtävling. Hum.

Ah well. Nu Homeland. I soffan.

Bless this house oh Lord we pray, make it safe by night and day

Här om dagen när jag kom hem från en cykeltur genom stan hade jag med mig ett paket.

Ett paket från mig till mig oh så genialiskt. Så totalgeni var det när butiksbiträdet undrade om jag ville ha saken jag köpte inslagen? Heh! JA! svarade jag med dubbla utropstecken.

Så var det dags att öppna. Vad kunde det vara för tjusigt där i?

Mmm. Silkespapper i presentpapper. Då vet man.

Nämen wow! I paketet låg det där karottunderlägget som jag tittat och drömt om så länge! Alltså. Jag slutar aldrig att förvåna mig själv. Det där var ju precis vad jag önskat mig!

Är det inte ljuvligt? Och är jag inte ett geni av presenter? Jo. Precis så ligger det till. En person som ger en exakt vad man önskat kan inte beskrivas i några andra termer än som presentgeni. Så presentgeni c'est moi.

Julpeppen!

Alltså jag är så sugen på att riva upp pappret runt julpeppsklappen redan nu. Bara tumla runt bland julmusik, saffransgifflar och ljusslingor med granris. Häromdagen instagrammade Sarah Dawn Finer en bild på omslaget till sin julskiva och jag svär, hjärtat hoppade nästan över ett slag. Så var det bestämt att det får bli hennes skiva som blir min första detta år. Åh! Och varför sätter jag inte bara igång? Det är många som dricker julmust, äter pepparkakor och pysslar med pynt nu. Men grejen är att jag älskar det här suget som växer i mig. Det är som att jag genom att sukta efter julen får känna de där starka känslorna från när jag var barn igen. Det kanske låter löjligt men genom att inte göra som jag vill "för att jag är vuxen nu" så får jag uppleva någonting äkta igen. En uppspelthet som ligger i att fantisera och drömma och längta som jag aldrig känner annars nu för tiden. Att jag samtidigt blir nästan tårögd av avundsjuka på dom som dricker must och myser är helt knäppt det fattar även jag men äsch.

Sen har jag ju gjort vissa förberedelser. Naturligtvis. Man kan säga att jag är rätt så fett beredd för att ta emot advent och jul och allt det där andra när embargot väl släpper näst näst nästa helg. I år har vi nämligen bestämt att jag ska få sätta igång två söndagar innan advent, det vill säga den 17:e november (för att själva julljusperioden inte ska bli allt för kort). Då kommer de kombinerade ris- och ljusslingorna att åka upp på balkongerna i det Strandska hemmet. Kanske plockar jag även fram stjärnorna, julgardinerna och lite pynt redan då? Helt säkert får jag höra Sarahs starka stämma sjunga "I'm dreaming tonight of a place I love ... I'll be home for christmas" och kanske får en portvinsstinger göra mig sällskap? Dryck är jag i nuläget inte helt klar över.

Men bestämt och bokat och klart är det att jag, Ulf, Oggi och min mamma och syster ska åka till München på årets julresa i slutet av november!

Vi ska gå på julmarknader, bo på två olika lyrriga hotell och marinera oss i julstämning.

Alltså.

Sedan är det också bokat och bestämt att jag, min syster och min brorsdotter Juliana ska gå på Nötknäpparen på Kungliga Operan.

Alltså. Jag är ett sånt geni när det kommer till att peppa och preppa för julen. GENI I tell you! Men det är sen gammalt. Bevis: här kommer länkar till  
2011 års julpepp och till  
2012 års julpepp.

Rekordbra fredag? Ja eventuellt.

Vilken skillnad det kan göra på en dag tänkte jag först, tills jag insåg att vilken skillnad det kan göra på en timme i det här livet. Det tidsbegreppet ligger närmare sanningen. För även om jag hade en shitty stund där med skrikfesten på Moderna igår så hade jag det väldigt bra innan – när vi åt lunch med Stefan – och efter då vi lekte med andra barn i någon slags lekhörna på Arkitekturmuseet.

Men idag. Vilken dag! Låt mig berätta om och vältra mig i denna dag:

Den började med att jag (som vanligt) blev väckt av Greta som kom inrumlande i sovrummet glad som en lärka. Jag lyfte upp henne i sängen och hon gosade och kelade med mig som en katt av bästa sort. Sedan frukost och dusch och på det en produktiv förmiddagsvila där jag passade på att styra upp mitt liv en aning (jag kommer att få anledning att återkomma till detta någon annan dag).

Och vid lunchtid, medan Ulf matade Olof och Greta (som för övrigt äter bra båda två nu, även av nya saker) hoppade jag upp på min elcykel (som jag älskar lika mycket som min familj och faktiskt räknar som en familjemedlem) och drog ner till city. Där hann jag köpa tre par tights på American Apparel (två svarta och ett par mönstrade. MÖNSTRADE?! VAD HÄNDE?! Jo det ska jag berätta för er: Att en pigg och piffig tjej som jobbade i butiken visade mig "att här hänger dom svarta" och "här har du också samma modell fast med mönster" och jag blev så himla inspirerad av den här situationen att hon inte trodde att jag var en svart-tights-mes (vilket jag egentligen är) att jag ba "äsch lev lite Erika" och plockade på mig ett par med ja mönster alltså. Dvs ett par tights som jag med största sannolikhet kommer att lämna till Myrorna om cirka ett år med prislappen kvar men jaja. JAG LEVDE LITE DÄR OKEJ?) innan jag träffade upp en gammal kollega (jobbfiske träffa kontakter nätverka ni vet) och åt en strålande lunch (som hade precis den där inramningen som man vill ha på en fredag inne i schtan). Bistro Rigoletto, som stället hette, var verkligen som en fransk bistro och jag fick ett av fönsterborden och allt var mycket majjigt och vågar jag säga Sex and the City utan att låta daterad (äsch vem bryr sig? allt var väldigt SATC) när jag såg min gamla kollega hoppa ur en taxi och susa in på stället. Jag höll visserligen typ på att svimma av alla intryck pga har inte varit utanför den här bebisbubblan så mycket men det var det värt. Så värt. Och. OCH! Under lunchen fick jag dessutom sms av två andra gamla favoritkollegor som tydligen satt och pratade om hur "underbar" jag är, ja jag citerar (menjagvet kan den här dagen bli något bättre!) och ville ses. Så nu är ytterligare en lunch inbokad.

Vidare.

Svingade förbi ett auktionshus och tittade på ett bord som jag vill att vi ska köpa vinna en budgivning på samt provsatt diverse Carl Malmstenfåtöljer just for the fun of it. Sen mötte jag upp Ulf som köpt på sig massor av godsaker för kvällens middag. Sen flanerade vi ner till Karbergs Slott där Oggi fick sitt mellis och vi tittade på änder i sen eftermiddagssol. När vi kom hem spenderade jag och Olof och Greta en god stund i trapphuset där vi gick upp för, och ner för, trappor. Samt åkte hiss upp, och hiss ner. Dessa två saker: trapporna och hissen är Oggis absoluta favoriter just nu. Jag mutade sedan in dem i lägenheten med ord som "Makka pakka" och "Igglepiggle" och medan barnen tittade på I drömmarnas trädgård åt jag tryffelsalami och drack franskt vin. Det är något med franska viner som gör mig knäsvag och det är en bra sak.

Efter det åt en ljuvlig middag. En helt vanlig men strålande middag bestående av kött, pommes och bea. Vi äter alltid det på fredagar nu för tiden. Och sedan samlade vi ihop oss i hela familjen i vuxensängen där vi läste, kittlades och bråkade om att man inte får tugga sönder böcker. Tände ett ljus gjorde vi också för det är en del i vår nya kvällsrutin. 

Efter att barnen somnat har vi nu hunnit betala räkningar, som vi alltid gör den 25:e, och kollat våra kalendrar inför helgen och kommande vecka, som vi alltid gör på fredagar.

Nu ska vi titta på Homeland och jag känner starkt att jag älskar denna fredag. Älskar! Tralalalaaaa så himla glad är jag i den här dagen.

Det är fredag och jag är kär i ... lampor, lyktor, ljusslingor

Det är väl något med mörkret som kryper allt närmare som gör att jag bara vill tända tusentals små lampor och låta världen bli en glittrande himmelssäng? Tvärs över gatan har en granne redan hängt upp en ljusslinga på sin balkong. Föredömligt tidigt om jag får säga min mening. Men innan jag hänger upp våra kombinerade granris- och ljusgirlanger bäddar jag in mig själv i drömmar om ett liv fyllt av lyktor, långbord, fest och ljus.

Bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5

Hörde ni skriken från Moderna idag? Det var vi.

Så vi hade visst råkat slarva bort nappen idag. Lämnat den på brickan efter att vi lämnade restaurangen. Allt var fridens eller till och med över toppen när vi hängde vid skåpen men när Olof sedan upptäckte Moderna museets butik, ja, det var då allt kantrade. För där inne går det inte att ha ett fjorton månader gammalt barn som härjar runt. Det går bara inte.

Innan dess hade det dessutom blivit knas med förmiddagsvilan. Olof är nämligen irrationellt jätterädd för borrljud och vår granne lät installera markiser just denna förmiddag. Det borras en del när det sätts upp markiser, kan man säga, och vår älskade lilla Olof var satt i skräck. Han kramade mig hårt. Han kramade den gosiga kaninen hårt. Han kramade sin pappa hårt. Men att sova blev det väl inte något av direkt. Inte något värt att nämnas i alla fall. Upplägget för att bli brutalt bortplockad från en butik full med barnovänliga saker kunde med andra ord inte ha varit sämre.

Så nu har jag, mamman, fått uppleva hur det känns att bära runt på ett barn som skriker, gallskriker och korvar sig genom ett halvt museum. För det var ju det där med nappen va. Lika mycket som jag älskar nappkonceptet, hatade jag att nappjäkeln var borta. Inte en enda människa undgick att höra och se oss där jag lönlöst försökte trösta, hyssja och lugna. Det var inte en typ av uppmärksamhet jag törstat efter och så här i efterhand är det något jag aldrig vill uppleva igen. Sweet lord. Det ringer fortfarande i mina öron.

Det var något i den sjuka kombinationen av att ha ett cellminne som kommer ihåg dagarna med obegripligt gråtande från när Olof och Greta var spädbarn som liksom väckte skräcken i mig till liv igen, till insikten om vilken framtid vi kommer att ha med två trotsiga barn samtidigt. För den här önskan om att inte behöva uppleva ilska och frustration i offentliga miljöer något mer. Sorteras in under kategorin "totalt jädra orimligt", inte sant?

Vill ni vinna en kokbok?

Jag fick frågan om jag ville tävla ut tre exemplar av Höstmat från Arla Köket och det är klart att jag vill det. Som jag skrivit tidigare så är det bara knäppt det här att jag inte oftare lagar säsongsanpassad mat. Men eftersom jag bor i en stad i ett land där jag kan få nästan vad jag vill när jag vill året runt så har jag tappat det där ursprungliga och kloka – och inte minst välsmakande – runt att laga mat efter säsongens råvaror. Jag gissar att jag inte är ensam i mina känslor?

Och den här kokboken innehåller så många smarriga recept. Amen ni ser ju. När jag låg i sängen här om kvällen och vek in hundöron för de rätter jag vill testa så blev resultatet det här. Jag var visserligen ganska hungrig när jag gjorde det hehe men ändå.

Okej. Om du vill ha chansen att få ett exemplar så behöver du bara svara på frågan: Vilken är din bästa höstmat? 

Svara här i kommentarsfältet.
Tävlingen pågår till onsdag 30/10 klockan 20.00
Glöm inte att skriva en kontaktuppgift. En mailadress till exempel.

Tävlingen är avslutad och vinnare är: 
Johanna Wiland
Backlund
Pernilla Lannerö