Vi har ätit middag. Hos en vän!

Vi hade nypremiär idag på att äta middag hemma hos vän och gissa vad? Det funkade! Jag är mycket mycket glad. Så glad att det inte finns en emoji som tillräckligt tydligt visar hur jag känner. Alltså livet! Livet som sakta men säkert kommer åter till oss.

Så här: Vi var bjudna hem till darling Katarina för att äta middag och fira hennes son, tillika min gudson och Olof och Gretas gudbror, som fyllt år. Så jag packade skötväskan med lite extra grejer som burkmat, haklappar och pyjamas och så drog vi iväg. Både Olof och Greta åt med exakt samma goda aptit som hemma trots att de var på ny plats och fick sitta i pappans knä medan jag växelmatade båda två. Och när det var dags för oss andra att äta låg Olof och Greta på en filt på golvet bredvid bordet och gjorde pruttljud (Olof) och småskrattade (Greta) hela tiden vilket var mycket underhållande för alla som satt uppe vid bordet.

Vi blev inte långvariga men strunt i det! Vi åt en urgod middag med sagolik efterrätt (saffranskokta päron) som Katarinas mamma gjort, tittade på när Katarina och barnen körde ett dansspel på Wii:n och vi turades om att gulla med tvillingarna. När klockan närmade sig sju tog vi på barnen deras pyjamasar och packade in oss i bilen. När vi kom hem fick de sin nattflaska och sedan somnade de i sina sängar. Kommer det vara så här nu? I min stökiga hjärna som saknar förmåga att visualisera framåt är det så. Och låt mig bara tro det tack för nu är Olof och Greta alltså middagskompatibla. Det är banne mig som att stråkar spelar vart jag än går.