Veckan med tvillingarna (trettioett)

Olof och Greta, 31 veckor idag.

Så var det tisdag igen. Tiden rinner iväg med en svindlande hastighet och det måste betyda att vi haft det bra den senaste veckan? Ja. Jo. Så är det nog.

Rent praktiskt så var det här den veckan då vi visade lägenheten för andra gången. För att inte vara i vägen och stöka ner allt på det där viset som bara vi kan så åkte vi ut till Hummelviken och sov där. Allt fungerade bra trots att det fortfarande var massor med snö kvar och jag och Ulf åkte ut i gympaskor. Typiskt nollåttabeteende jag vet.

Men innan dess hade vi också en träff med vår bvc-grupp. Då kom en kvinna från folktandvården och pratade med oss om hur man borstar tänderna på barn. Oh, lord. Well. Jag kommenterar inte det något vidare. Fint var det i alla fall att Olof och Greta fick sina första tandborstar. Men några tänder har vi fortfarande inte sett röken av.

Förkylningar däremot. Dem har vi sett röken av. Både Olof och Greta är snuviga och hängiga. Det är inte något allvarligt men ändå. Först blev Olof sjuk och vi försökte hålla isär nappar och matskedar och sånt. Men med tanke på att de tuggar på samma leksaker så var det ett tämligen hopplöst försök. Så en dag senare hakade Greta på förkylningstrenden.

Annars har det här varit en lugn vecka. Vi promenerade med Lisa och hennes tvillingkillar en dag. Och vi hade besök av darling Katarina och hennes barn, det vill säga Olof och Gretas gudsyskon när vi var i Hummelviken. Varje gång vi ses pratar jag mycket med Emil och Moa om just det där att dom är gudsyskon med tvillingarna. Då är det som att något vackert tänds i deras ögon och det märks att de håller på att utveckla ett särskilt och starkt band till våra barn.

Oooh! Ja! Det här var veckan då vi var till Gretas PT (som vi kallar Gretas sjukgymnast för bara för att göra det hela lite roligare) gjorde hon bedömningen att Greta är frisk nu. Eller, det är ju inte som att hon har varit sjuk, men huvudet har rätat upp sig helt nu. Det är bara lite skevt men det kan vi inte göra så mycket åt mer än att hoppas att det ska växa till sig. Och det kommer det förmodligen göra. Hennes nackmuskler är helt återställda nu och hon kan titta åt både höger och vänster utan problem. Hurra för vår lilla tjej som grejade det där med träning och pepp. Hurra för Greta!

Under veckan har Olof upptäckt att han kan låta jättemycket om han drar in luft och tjuter samtidigt. Så antingen låter han så eller så gör han ett mycket märkligt gutturalt läte då han låter lite som Linus på linjen, om någon kommer ihåg honom? Greta sjunger mest varje dag. Långa utdragna yl lämnar hennes strupe och det är så gulligt.

Det tycks som att tvillingarna blir allt mer medvetna om att de har varandra. Olof hoppar till av glädje när jag kommer in med Greta i lekrummet till exempel. Och varje dag efter deras förmiddagsvila sätter jag ner båda två i samma säng. Då sitter de och tittar på varandra, småpratar och till och med skrattar åt varandra. Då är det ju så att man smäller av alltså.

I övrigt övar vi på att de ska ta sig upp på alla fyra. Det går sådär men det märks att de tycker om att få lite utmaningar av oss. De blir desto mer frustrerade när de inte tar sig dit de vill. De ålar bakåt nu och allt som oftast hör man någon av dem gråta/gnöla/skrika av irritation när de kört fast, ja, alltså backat in i en vägg eller stol eller vad det kan vara.