Förra helgen i Hummelviken

Den här helgen har vi mest bara haft hosta och förkylning här hemma så jag tar och minns tillbaka till hur livet såg ut för en vecka sedan istället. Då åkte vi ut till Hummelviken och det var en sån där strålande vårdag då det droppade från taket.

Men det var fortfarande ganska mycket vinter kvar där ute. Det är så märkligt det där. Inne i stan gick vi i gympaskor och på landet som bara ligger en timme bort behövdes fortfarande vinterkängorna. Det hade vi inte tänkt på så det blev lite kallt om fötterna. Att pulsa igenom snön i sneakerserna alltså. Ja, vi kände oss som idioter.

Men strunt i det. Vi började med att sitta lite i solen på baksidan. Båda barnen älskade det. Alltså verkligen älskade!

Sen gick vi in. Ulf eldade för att få upp värmen i stugan och barnen pysslade med sitt.

Efter en liten stund kom Katarina och hennes barn Moa och Emil!

Vi gick ner till havet.

Och medan Ulf gick en promenad runt i området med de sovande tvillingarna gick jag, Katarina, Moa och Emil ut på isen.

Och viken var precis lika vacker när man tittade på den från det här hållet.

Vi gick ut till en ö.

På vägen ut dit såg vi en räv och en hare som sprang därifrån. Emil skrev en hälsning.

Och jag blev naturfotograf. Natur- och skuggfotograf.

Jamen det var väl en såndär dag då alla blir till naturfotografer helt enkelt.

Under vår runda runt ön upptäckte vi att man kunde titta in under isen på några ställen. Det var mycket fascinerande.

Men coolast av allt var ändå att man kunde gå på vattnet. Det tyckte Moa. Eller, det tyckte vi alla.

När vi kom tillbaka till stugan lagade Katarina middag medan jag och Ulf hjälptes åt att mata barnen. Sen glömde jag tydligen bort att jag hade en kamera så ni får bara tro mig när jag säger att vi hade en rekordmysig kväll framför brasan med bok och ett litet glas vin.

Nästa morgon vaknade Greta och var på ett strålande humör!

Olof var redan vaken och hade koll på elden.

Jag matchade min dotters outfit och har alltså officiellt blivit en sån som klär mina barn till kopior av mig själv. Jaja, det är inte lönt att kämpa emot den här instinkten.

Och medan jag och Ulf åt frukost eller var det lunch? hade vi det här urgulliga sällskapet nedanför vårt bord.

Vi gick ut i vårsolen för en promenad. Tanken var att Olof och Greta skulle sova i vagnen men den tanken var jag och Ulf rätt ensamma om.

När vi skulle åka hem såg vi ännu ett fint meddelande. Det här kom från Moa till Greta.

Ja, och så var det med den fina helgen i Hummelviken i mars. Det är rätt uppenbart att vi går en vacker vår till mötes i norra skärgården, inte sant?