Veckan med tvillingarna (trettio)

Olof och Greta, 30 veckor idag.

Greta har börjat låta mycket mer den här veckan och det verkar som att hon sjunger? Hon ylar och jamar och piper i alla fall nästan jämt. Lååånga utdragna toner. Olof har upptäckt att han kan stöna så han stönar. Mycket MYCKET ofta stönar han. Högt. Han har också börjat protestera högljutt när saker inte går precis som han vill. Till exempel om han inte tar sig framåt när han försöker åla = högljudd arg protest. Om vi tar undan våra tallrikar från hans klåfingriga små händer = högljudd arg protest. Om vi inte ger honom mat tillräckligt fort = högljudd arg protest. Men det är bra. Man ska veta vad man vill och vare sig Olof eller Greta verkar utvecklas till att bli några särskilt osäkra typer.

Annars har det här varit en vecka då observerandet av tvillingarnas utveckling fått stå lite åt sidan eftersom all tid har gått åt till att fixa med lägenheten inför visningen. Men strunt i det för störst av allt under veckan är att vi har bott på hotell. Och vilken grej det var! Att bo på hotell alltså. Det märktes på båda barnen att allt var annorlunda för i början var de så försiktiga och nyfikna. Efter ett dygn eller så hade det gått över och de var mer som sig själva när det kommer till ljudnivå osv. Sammantaget gick allt smidigt och bra. Hotellpersonalen var gulliga och förstående och hjälpte mig mycket när det var dags för matning. Dom plockade fram barnstolar och värmde barnmaten. De gav oss ett bord där till och med vagnen fick plats. Jag älskar dom för det. Hela familjen var välkomna vid alla måltider på hotellet och jag tror inte att vi inte störde någon. Tvärt om. Att vara ute bland folk med tvillingar är en verklig show stopper. Jag vet inte hur många det var som kom fram till oss och ville hälsa på lejonungarna. Minst lika många var det som satt vid sina bord och vinkade till Olof och Greta. Barnen var sina charmigaste jag och tycktes älska all uppmärksamhet gulligt nog.

Det här var också veckan då vi gick ut och åt middag med barnen för första gången. Det funkade förträffligt bra tack vare finfin personal och att både Olof och Greta tycker att allt nytt är så spännande. De satt som två charmiga små ljus i sina stolar och tindrade mot alla andra middagsgäster och personal. Men både jag och Ulf kände att det där med att gå ut på restaurang för middagsmat är något vi kan vänta lite med. Vi satt båda två på spänn för att parera alla eventuella gnöl och tjut från barnen. Alltså, vi kommer säkert att gå ut och äta middag fler gånger med Olof och Greta men kommer kanske då att välja några lite mer familjevänliga krogar än den som vi var på igår.

Ja! Det här var ju också veckan då vi åt middag hemma hos en vän för första gången. Det gick ju också helt strålade bra.

Alltså vilken vecka det här har varit egentligen. Middag hos vän, bo på hotell, middag på restaurang. Det här var helt enkelt veckan då så många delar av vårt gamla liv kom åter. Att våga ta steget och märka att det funkar är en storslagen känsla. Jag skriver som igår: att allt är lite som förr, bara helt annorlunda och så mycket bättre. Nu när vi som fyrklöver kan göra allt sånt som jag och Ulf tycker så mycket om. Att få dela det med Olof och Greta ... det är så att jag får tårar i ögonen.