Vi åkte en dagstur till Hummelviken idag. Lite för att checka läget. Lite för att lämna en bilslast med grejer. När vi kom fram insåg vi att när snön faller i viken så faller den för att stanna. Mycket snö var det. Inte alls som hemma på vår gata i stan.
Så medan Ulf skottade för att kunna parkera bilen på uppfarten jobbade jag med att få upp värmen i stugan.
Och jag hade det mest förtjusande lilla sällskap man kan tänka sig.
Sen råkade det bli dags för lunch. Innan vi hade fått upp värmen eller nåt! Men men. Att äta med ytterkläderna på bidrar egentligen bara ännu mer till känslan av att vara på utflykt. Det är så man får tänka.
Och medan Greta åt kollade Olof in elden. Han är lik far sin på den punkten. Det vill säga mycket förtjust i allt som har med det här att elda att göra.
Olof: Vad sa du mamman?
Mamman: Jo, jag sa att du är lik din pappa. Att ni båda tycker mycket om eld.
Olof: Jaha. Ja ja, jo så är det. Jag tyckte att du sa något helt annat.
Mamman: Vad då?
Olof: Äh, inget. Jag hörde fel.
Efter lunchen fortsatte vi att hänga lite i soffan och lite på golvet.
Och vid elden så klart. Vi hängde vi elden.
♥ Mini-Ulf och mini-Erika
♥
Jahopp. Sen var det dags att åka hem. Det var en kort men fin visit i Hummelviken. Jag längtar redan till nästa gång vi får åka upp till Norra skärgården.
Åh - att få komma ut på landet, nästa helg förlägger vi på sydkusten. Länge sedan nu, oktober var det visst... Och elden, det är fint men grabbar verkar gilla det snäppet mer än tjejer - stora som små.
SvaraRaderaUNDERBART att komma ut på landet. Nästan overkligt tyst också. En helg på sydkusten låter som en dröm faktiskt!
Raderaalltså dina barn - dina BARN! så vansinnigt söta och förtjusande fina. precis som sina föräldrar alltså. tänkte på det några inlägg tidigare, att de börjar verkligen se ut som människor nu och inte bara spädbarn... om du förstår vad jag menar. och så tänkte jag att Olof är Ulf upp i dagen, samtidigt som Greta verkligen är en lite mini-Erika. fint, var ordet. fint!
SvaraRadera