Många tankar om dopet (och om att älta)

Precis som jag trodde så kunde jag inte somna igår. Men det var inte hotellen som låg och kittlade mina tankar utan dopet. Jag kunde inte sluta tänka på dopet. Jag tänkte på det så mycket att jag började älta. Vissa kvällar blir det så. När jag ska sova är det som att något händer i mitt huvud. Då slås ältaknappen på och hur mycket jag än försöker finta bort det genom att tänka på annat, sjunga en sång i huvudet eller visualisera moln som sakta glider förbi så äter sig ältatankarna in. Är det någon som känner igen det här eller är det bara jag? Sjukt jobbigt är det i alla fall. Det enda som brukar funka är att läsa men det går inte nu med de två nya familjemedlemmarna i rummet. Så ältandet fick bara pågå.

Lite som nu.

Mensåatt.

Aaah! Släpp och gå vidare.

För jag vill ju skriva om dopet. Låt mig skriva av mig om dopet! Nu när jag tänkt så mycket på det och allt. Till att börja med så känns det mesta bra. Dopklänningarna är på väg att bli klara (den ena döptes jag i och den andra håller min mamma på och syr ♥). Dekoreringen av lokalen där vi ska ha dopfikat efteråt har darling Katarina full koll på. Prästen är soft. Kyrkan mäktig. Bubblet beställt. Tårtor lika så.

Sen tänkte jag göra egna cake pops. Till dom har jag varit på Panduro och köpt fint strössel och små små sidenrosetter som ska sitta på klubborna. Och så tänkte jag göra cup cakes. Till dom har jag beställt en sprits från en baksida på nätet.

Jag har också tänkt att alla som kommer till dopfikat (och som vill) ska få skriva ett meddelande till Olof och Greta där de berättar lite kort vilka de är och på vilket sätt de kan och vill hjälpa tvillingarna i livet. Låter inte det som en himla fin grej att göra medan man äter tårta och skålar för våra barn?

Kvar är också att hitta något snajdigt som jag kan ha på mig. Det är liksom inte så mycket i garderoben som passar längre. Så det ska jag också fixa. Och något gölligt som Olof och Greta kan ha på sig.

Hum. Hum hum i hum. Trots att jag tänkt och tänkt och tänkt så känns det ändå som att jag glömt något. Det vill säga ---> den helt vanligaste känslan i mitt liv just nu.

Men i övrigt. Bra känsla. Trots en halv natts borttappad sömn pga ältande.

(ps. bilden och recept på cake pops finns bland annat i Mia Öhrns fina blogg)