Veckan med tvillingarna (åtta)

Åtta veckor.

Det har varit en rörig vecka minst sagt med feber och två besök till Astrid Lindgrens akutmottagning. Olof hade alltså feber i knappt två dygn. Under tiden var han var loj och ynklig och inte alls sig lik. Han som brukar vara väldigt ljudligt tydlig med sin hunger småynkade bara. Det var helt hjärtskärande. Men han åt och kissade och bajsade (oj, vad han bajsade!) hela tiden vilket var skönt. Han var inte heller jättesjuk utan hade som mest 38,2 men när de är så små som de är nu måste man ändå åka in till sjukhus om de har över 38 grader. Den regeln gäller upp till tre månader. Innan dess är de för små för att klara av feber.

Dagen innan Olof fick feber upptäckte vi att Greta kanske har komjölksallergi. Hoppas att det inte är så för det verkar hemskt jobbigt. Vi ska träffa läkare på torsdag och förhoppningsvis får vi veta lite mer då. Vi har i alla fall köpt mjölkfri ersättning till Greta och den funkar (smakmässigt, någon effekt har vi inte hunnit upptäcka) även om hon inleder varje pass med flaskan med att grimasera och till och med kväljas lite. Vår lilla gourmet. Så jag försöker amma henne så mycket det går, men vill också dela med mig till Olof ...  usch, jag har svårt att räcka till just nu.

Annars blir båda tvillingarna mer och mer vakna när de är vakna. Varje morgon är de så bedårande söta när de sitter i var sina sitters i köket medan jag och Ulf äter frukost. De tittar sig storögt omkring och ugnsluckan är fortfarande en stor favorit. Mammas rutiga pyjamasbyxor är också väldigt intressanta. De har båda två börjat le och skratta och gör det ofta, framförallt på förmiddagarna.

Ulf har behövt jobba en del den här veckan och till vår hjälp har vi haft min vän darling Katarina, min faster Maria, och min syster – tvillingarnas moster Lilla Äl och min pappa. Det har funkat bra och än så länge trivs de fint i alla olika famnar. Så kommer det dock inte vara länge till. Den utvecklingsfas de går in i här näst gör att de helst bara vill vara med mamma eller pappa. Ja, så står det i boken med stort B i alla fall. Vi får se hur det blir.

Annars sover Greta rätt bra på nätterna medan Olof är lite orolig (alternativt hungrig). Greta sover oftast i fem timmar innan hon vill till bröstet, sedan sover hon tre timmar till. Olof vaknar ungefär var tredje timme och då ammar jag honom först och sedan får pappa Ulf fylla på med ersättning från flaska. Han är ett sånt matvrak vår lille son. Och vuxit har han! På sjukhuset vägde de honom och nu väger han över fem kilo.

Förutom de sjuka dagarna har båda tvillingarna en rätt solig period nu. De är glada och tillfreds verkar det som. De behöver inte ligga i våra famnar ständigt och jämt för att komma till ro heller vilket är skönt. Inte för att jag har något emot det ... att ha ett barn sovande på sitt bröst kan vara bland det mysigaste man får uppleva.

Just ja! När vi var på sjukhuset passade vi på att fråga om Olofs tunga också och det visade sig att vi hade rätt: hans skeva tunga beror på att han har ett lite för kort tungband. Så nu har han blivit remitterad till en öron-näsa-halsmottagning. Dit ska vi i nästa vecka så fortsättning följer.