Kort rapport från Danderyds sjukhus

Vi var till öron-näsa-hals på Danderyds sjukhus igår för att kontrollera Olofs tungband. Och gissa vad? Det är inte för kort. Däremot är hans tunga "asymmetrisk" som läkaren sa. Han kunde inte göra något åt det, inte för att han trodde att det var något att göra något åt. Men det skulle visst vara bra om någon annan tittade på tungan så en ny remiss är skickad till någon avdelning på Astrid Lindgrens sjukhus.

Undersökningen gick till så att läkaren först tittade i Olofs mun och sedan sprutade han en nässpray med bedövning i Olofs näsa för att kunna kolla näsa och svalg med kamera. Det var nog hemskt obehagligt för gud vad Olof skrek. Konstigt nog kom ett enormt lugn över mig och Ulf så allt gick väldigt bra ändå. När kameran var ute ur svalg och näsa grät Olof en liten stund till innan han somnade i min famn. Och gud! Att kunna trösta sitt barn. Och känna hur han kröp ihop mot mitt bröst: Mäktigaste känslan. Mäktigaste. Då kände jag mig verkligen som en mamma. Och jag är ju det. En mamma. Med världens duktigaste lille son.