Nu ni. Nu jäklar drar det här livet igång på riktigt. Jag och Ulf ska försöka skapa oss rutiner så att dagarna inte bara svävar iväg ... lite som nu när jag sitter i soffan, i pyjamas, med kräks i håret och en sovande Olof bredvid mig.
Har ni några tips? Vad kan vi fylla dagarna med? Hur ska vi få veckorna att bli uthärdliga och inte bara kännas som världens största ocean av samma samma samma. Samma = vakna, äta frukost, mata barnen, byta på barnen, försöka duscha, mata barnen, byta på barnen, äta lunch ... osv. Ni fattar.
Barnvagnsbio? När kan man gå på sånt? Är det något att ha? Babysim ska vi gå på men det blir först i januari pga Olof och Greta är för små nu.
Vilka museer kan vi gå till? Osv. Mer. MER! Vad kan vi göra för att få dagarna att gå?
PS: Och så får jag så HIMLA FRUKTANSVÄRT dåligt samvete för att jag känner så här. Att jag blir uttråkad på mina fantastiska barn. Men OBS jag blir inte det. Eller jo. Det är precis vad jag blir. Även om dom är sjukt gulliga och mitt hjärta blir som rosa fluff när jag tittar på dom.
Tvillinggrupper på en Öppen förskola nära er?
SvaraRaderaSka ärligt säga att vår första tid bestod mest av det du nämner. Jag gick mycket promenader och försökte få ihop lite rutiner. Lära känna varandra lixom.
aktiviteter innan dom är ett halvår är ju mest för ens egen skull :)
Men det är ju precis så där med det nya föräldralivet - ganska trist ibland innan det blir något rejält gensvar från småfolket.
SvaraRaderaJag tror att du är på helt rätt spår när du eftersträvar just rutiner.
Det kan ju vara så enkelt som att alltid byta om till pyjamas/sovkläder varje kväll - kidsen fattar galoppen rätt snart och inser att viloperioden är på gång.
Eller att mer eller mindra tvinga sig ut på regelbundet (ungefär då'ra...måste va' realist!) samma promenadtid.
Jag vill minnas att jag tyckte det blev ganska värdefull egentid att promenixa rätt länge med ett sovande barn i vagnen under den lite mer gnälliga perioden.
Himla länge sen nu - en drygt tjugo år gammal kille dräller omkring här hemma helt plötsligt!
Ge dig tid så kommer det att bli en vana med den fördubblade familjemedlemsmängden rätt som det är.
Jag var på barnvagnsbio flera gånger med min numera stora tjej. Det var mysigt, särskilt för mig!, passar nog bäst när man har barn som gillar att ligga i famnen eller vagnens insats. Min dotter var lite större när vi väl kom oss i väg, men hon var den lugna sorten som var nöjd om hon fick sova i famnen, käka majskrokar eller banan eller stå upp och kika över framförvarande stol :-) Jag ville ju inte störa någon... Kanske hade jag brytt mig mindre om det med lillebror men då kom vi aldrig iväg.
SvaraRaderaNu har jag ju bara en bebbe sa det kan ju inte jamforas, men i borjan tyckte jag det var viktigt att jag sag till att duscha, kla pa mig och typ sminka mig lite, som om jag hade planer for dagen, aven om jag inte hade det! Da nar det val dok upp en tidpunkt da det kandes passande att ga och fika eller nat sa var jag redan redo. Annars blir det sa stort projekt av allt. Det vi gjorde i borjan var mest promenader, ga och fika med nan kompis som var ledig eller hemma med barn. Ga och titta i affarer, inhandla nat nytt till bebisarna etc. Nu nar Una ar 7 manader har vi pa allvar borjat med lite oppna forskolan etc, aven om jag gick ibland nar hon var pytteliten, da for min egen skull.
SvaraRaderaBabysången i gustav Vasa kyrka!
SvaraRaderaNär de är ca tre månader blir det automatiskt lite mer kontur på rutinerna. Jag älskade att gå på babysång! Görbart även med två, tänker jag mig, till skillnad från exempelvis babysim och babyyoga (men har du möjlighet så åk på detta! Fantastiskt mysigt och jättebra instruktör: http://barayoga.se/Bara_Yoga/Mamma_%26_Barn_Yoga.html)
SvaraRaderaJag gillade också att gå omkring på museum, som Moderna, och de har ju också babyvisningar. Babybio var däremot inte så givande, tyckte jag, för ljudet är så lågt att det är svårt att uppfatta dialogen.
Öppna förskolan är toppen också, fast välj tider som är vikta för de minsta barnen.
Öppna förskolan räddade mig!
SvaraRaderaHitta andra som är hemma och promenera och hänga hemma hos varandra är det som funkat bäst för oss. Hänga på fik tycker jag inte om eftersom det mest slutar i kaos och det mesta blir dyrt i längden. Föräldragruppen har varit toppen för att träffa andra i närheten som är hemma. Öppna förskolan blir mer och mer ett bra ställe att va på ju äldre barnen blir=ju mer stimulans de kräver. I början när barnen är nöjda längre stunder i vagn går det ju att gå på utställningar och sånt, men sen är inget som inte är barnanpassat särskilt kul längre. Och nej! Det är inte konstigt att du blir uttråkad. Små bebisar må va det sötaste som finns, men stimulerande sällskap är de inte! Mammahänget har varit min räddning i sömnlösheten och skrikperioderna!!!! Det kommer bli bättre! Du kommer snart ha rutin!!!
SvaraRaderaHey! I morgon kan ni gå på babykonsert på Musikaliska med galet briljanta ensemble Yria! Jag gick på deras sångstunder när jag var föräldraledig och min bebis älskade. Älskade! Personligen är jag lite för, hm, hämmad för att känna riktig samhörighet med kvinnorna bakom det hela (tänk sjalar, såpbubblor och nonsensramsor till diverse rytminstrument) men lilla Johanna var helt absorberad. Dina gnyfs kanske är för små än för att till fullo uppskatta Kulturen men det är en konsert i november också. Hör om de inte kan fixa tvillingrabatt.
SvaraRaderaInte bara nonsensramsor. Verkligen inte. Jättefina sånger också. Nästan dagligen gnolar jag på Nu ska vi byta och Din kropp den är så liten (men ändå har den allt).
SvaraRaderaModerna museet är toppen. De har babyvisningar också. Slut på kulturreklamen.
SvaraRaderaHar inte en susning. Öppna förskolan med första, men med andra började jag jobba deltid redan efter några månader så jag var ganska nöjd. OBS, i Lilla byn var det inte så mycket som stod till buds. Snarare nada. Tycker tipsen du fått ovan låter bra!
SvaraRaderaHade ju bara en bebis i taget, men några tips som funkade för mig:
SvaraRaderaKlä sig själv, klä barnen, äta vid något-så-när bestämda tider, ta en promenad förmiddag eller eftermiddag (lika varje dag, men kanske inte båda , hihi) och pyjamas på de små framåt kvällen.
Själv har jag varit lite bestämd med matningen av mina barn (4 tim mellan varje mål), men jag är fullt medveten om att det INTE funkar för alla (och tvillingar är ju klart inte alls detsamma). Ta inte ala steg på en gång, låt varje sak ta lite tid, så ska du se att tillvaron blir lite mer strukturerad!
Btw, så himla gulliga bilder på de små!
Kram
Jag tänkte mycket på att andas och slappna av, det var så väldigt lätt att paniken började växa när barnet var missnöjt, hemmet såg ut som hej kom och hjälp mig eller att jag själv sovit några få timmar. Att göra saker och ting som hör till småbarnvardagen lugnt och systematiskt hjälpte mig mycket. Det gjorde att jag slapp dåligt samvete som jag till en början hade för jämnan, "jag gör så gott jag kan och det räcker bra" blev mitt mantra. Vad det gäller mig själv såg till (precis som någon här ovanför nämnde) att vara presentabel, den där sunkigheten är demoraliserande för mig. Jag planerade inte in särskilt mycket med fasta klockslag (=stressmoment) utan tänkte att "på förmiddagen går jag till biblioteket och sedan handlar jag mat" och "på kvällen kommer min kompis hit". Jag lät medvetet bli att skapa regler för mig själv bortsett från en vettig dygnsrytm med mat, sömn, frisk luft, hygien. Jag har alltså inte direkt några konkreta tips på vad ni ska hitta på... Du är ju den du är, gör det du vanligtvis skulle göra, funkar det att ha kidsen med så är det bra, i annat fall får du lägga om taktiken.
SvaraRadera