Jag får lite prestationsångest nu. Känns som att det här första inlägget på det nya året borde blir något alldeles fantastiskt. Men det kan jag avslöja redan nu: att det blir det inte. Det blir lite äckligt istället.
Nyårsafton blev fin. På sitt sätt. Humöret lyfte i takt med att de ljuvliga dofterna av Ulfs, mammas och Lilla Äls middag spreds ut i lägenheten. Jag hade på mig en ny fin sidenklänning som jag fått av Ulf i julklapp. Allt kändes väldigt, himla, jättefint faktiskt.
Som för-förrätt skulle vi äta ostron och ni kan ju tänka er peppen. Det här var dessutom första gången någonsin som pappa skulle äta ostron. Alla var mycket uppspelta. Och pappa tyckte att det var gott! Men sen spårade allt ur. Och det här är så jävla vidrigt att jag nästan inte kan skriva det ...
Men okej.
Efter, ja EFTER, vi ätit upp våra franska vänner upptäcker jag att det liksom rör sig på ett av mina ostron. Det är något som liksom ... ålar ... och krälar. En mask.
Först fick jag panik. Sen kräktes jag (i toaletten mind you). Sen tokgooglade jag "mask + ostron" samt "worm + oysters". Fick förvånansvärt många träffar men väldigt lite svar om vad i helvete det var frågan om. Ja, sen mådde jag illa resten av kvällen.
Och så var det med den nyårsaftonen.
Men jag, mamma och Lilla Äl vann över pappa och Ulf två gånger i TP. Och det var ju kul. Men så vidare värst många ostron vet jag inte om jag kommer att äta under 2012.
Stackare, låter riktigt läbbigt med husdjuret i ostronet. Fast resten låter mycket trevligt:-). Gott Nytt År/Johanna-Hanton
SvaraRaderaDet var så äckligt så jag fick lova att läsa jättefort och bara kika ibland! Må det aldrig hända mer och speciellt inte i detta underbara 2012!
SvaraRaderaMen fyyyy så äckligt! Har aldrig ätit ostron och efter att ha läst detta kommer det nog troligen inte ske det här året heller!!
SvaraRaderaGott Nytt År och jag ser fram emot mer trevlig läsning här i år oxå (helst utan mask).
Det var vidrigt! Förmodligen det äckligaste jag varit med om i matväg någonsin. Men i övrigt: gott nytt år på er! :)
SvaraRaderaDet där med prestationsångesten förstår jag inte alls när du nu hade sånt äckelpäckel att leverera. Det är snarare svårt att slå en sån inledning på året! Eller... jag förstår om du kommer att göra ditt yttersta för att glömma/förtränga men vi andra kommer då leva med det i minnet hela långa året - Erikas chocköppning av 2012.
SvaraRaderabra tänkt Anna - allt är relativt och jag har en bra ("bra") story som jag kan dra nu i alla fall haha
SvaraRaderaVisst har du! :)
SvaraRaderaBläää. Fast en del av mig tänker:
SvaraRaderaKrälande larv: En levande liten krälande insekt i barnstadiet. Slemmig, utan skelett.
Ostron på tallrik: Ett i stort sett levande blötdjur. Slemmig, utan skelett. Men med citron (eller hur är det nu?).
Det ena är en delikatess. Den andra råäcklig. Japp jag tycker det också men jag förstår inte på mig själv. Det är väl det där med kultur och miljö : )
jag tror att det är att var sak har sin plats. jag gillar tex sniglar med massor av vitlök men skulle bli mindre förtjust om jag upptäckte att jag tuggat i mig en halv trädgårdssnigel i min sallad ... är det kanske bara så enkelt? eller så är det bara det här när något liksom krålar och ålar och kryllar på ens tallrik som gör att det blir vidrigt. VIDRIGT!
SvaraRadera