En trettonhelg i Hummelviken

På förmiddagen igår åkte vi ut till Hummelviken. När vi kom fram var det strålande väder men spelade det någon roll för soffliggaren? Nej just det. Här ser ni alltså bildbevis ett på min slöhet.

Tack och lov kom Katarina och Daniel på besök så jag var tvungen att kamma till mig lite. Tyvärr försvann det fina vädret precis innan de kom och byttes ut mot en tjock dimma.

Så vi gick in igen och spelade spel och åt gofika. Jag bakade såna där fabulösa päronflarn som jag hittade på i höstas.

Sen spelade vi ytterligare ett spel och som jag minns det hade vi väldigt roligt. När jag ser bilden är jag rädd för att det mest var _jag_ som hade roligt. Jag är inte en bra vinnare när det kommer till spel. Jag vet ju det.

På kvällen lagade jag, Ulf och Daniel mat medan Katarina korrläste sin nya bok för sista gången. På tisdag åker den till tryck! Hur coolt?!

När vi vaknade i morse var det strålande vädret tillbaka igen och jag och Ulf tog oss en promenad ner till havet. Och här har vi bildbevis nummer två på min slapphet: låt mig presentera mysbyxorna för er.

Nere vid havet var allt precis så vackert som det brukar vara. Och nu kanske ni undrar varför jag inte tittar på den vackra utsikten utan tittar nedåt istället?

Jo, för att jag höll på och fipplade med telefonen. Som vanligt. Ibland när jag ser bilder på mig vill jag bara ge mig själv en kram.

Jag kommer aldrig att tröttna på den här vyn tror jag ("tror jag" som att jag måste försäkra mig "man vet ju aldrig om ett halvår är jag kanske JÄTTEless") Nej: Jag kommer ALDRIG att tröttna på den här vyn.

Bäst på promenaden var Ulf.
Åh, Ulf. Så himla kär i han.

Och så himla kär i Hummelviken. Tänk vilken spännande tid vi har framför oss. Hur kommer det se ut här i vår och i sommar? Det ser jag fram mot att få uppleva.