Så kommer man till jobbet, va. Laddad som fan med vetskapen om att man har åtminstone tio asaviktiga mail som man måste svara på typ asap, typ innan jul borde man ha svarat på dom. Och så funkar inte passerkortet. Och man ba: jaha, vad är nytt? Och så upptäcker man att det är hon, den där gulliga men paniskt blyga, som sitter i repan och då bara VET man att det här kommer att bli en lång dag. Och när man till sist lyckats krångla sig in och tagit sig till sin plats på redaktionen så har ens hela datakonto inaktiverats för man jobbar tydligen inte här längre? Men det gör man ju. Och på dataavdelningen finns inte en själ. Och den som skulle skriva på ens kontrakt finns inte där hon ska. Och kontraktsavdelningen har aktiverat någon annan. Än mig. Och man bara tar sig för pannan och VET redan nu klockan halv tio att det här kommer att bli den längsta dagen i världshistorien. Då går man till sitt postfack. Och hittar en julklapp från sin nya, kommande kollega. Och då VET man att den här dagen kommer att bli bra. Och att våren kommer att bli helt strålande.
Vilken tur att det vände! Och nu är det julstädat även här ser jag. Kan med snön här omkring bloggen meddela att vid norra polcirkeln är det i dag -28.
SvaraRaderaÅ härligt att du utlovar en strålande vår!! Ska börja nya jobbet i morgon efter nästan tre års mamma-"ledighet". Nervös, men känner mig lugnare nu ;)
SvaraRaderaMINUS 28!!! Fyfaan vad jag är glad att jag inte bor kvar i norr alltså. Såna här dagar i alla fall. Ja, när jag kom in på datorn på jobbet upptäckte jag också att det blivit vinter i bloggen. Det är den där Uffe som varit i farten.
SvaraRaderaLily, det kommer att gå som en dans imorgon! Om det strular lite så kan du bara tänka på mig. Så blir du mindre ensam :)