Bakom lucka tre: en episk lunch med Vinter i P1

Idag presenterades det vilka som blir årets Vintervärdar, alltså vilka det är som kommer att få göra som ett sommarprat fast under julledigheten. Det är åtta värdar som kommer att tala från juldagen fram till nyårsdagen och samtliga har önskats och röstats fram av lyssnare. Och än en gång har jag fått äran att producera Nanne Grönvalls program.

I samband med presentationen som gjordes live i P1 så bjöds värdar och producenter på lunch och det var en sån fin och intim tillställning, rätt långt från hela ståhejet runt sommarvärdarnas presskonferens. Nanne kunde tyvärr inte närvara men jag var ändå med och det är jag så innerligt glad för nu. För vilken jädra lunch! Jag satt mellan Olof Wretling och Mustafa Can, med Lars Lerin och Mattias Klum mittemot. Vid bordet satt också Sara Danius och Tomas Sjödin och för mig som befunnit mig utanför the loop i över två år, som känner mig så kulturellt utarmad av att besvara frågan "vaede" cirka sex tusen gånger om dagen satt som en svamp och ba: våga inte så mycket som blinka Erika för så här nära kultur vet vi aldrig när du kommer igen. Och som jag lät mig underhållas av mina lunchgästers historier. Jag blev alldeles särskilt förtjust i konstnären Lars Lerin. Jag hade förstått redan innan att han var en person som jag skulle gilla men nu när jag haft honom på kramlängds avstånd är jag övertygad: han bor nu i den mjukaste delen av mitt hjärta för evigt. Förutom att jag drog en ordvits (alltså, jag är så försvagad nu för tiden usch) som jag skämdes oerhört över och att det eventuellt framstod som att jag försökte hustla till mig en bok gratis av Lars (vilket jag absolut inte försökte) så var min lunch helt superb.

Och. Som en present bakom lucka nummer tre så bjöd Olof in mig att se Klungans föreställning på Södra Teatern i januari. ! Jag säger det igen: Att ha en sån här adventskalender måste vara det mest geniartade jag någonsin kommit på. Om det inte vore för att jag är så sattans trött (pga sov med en förkyld och mardrömsjagad liten tjejtrasa i natt) skulle jag hjula, jubla och riva av en fanfar på lufttrumpet. Istället blundar jag, ler nöjt och vaggar lite med överkroppen här på stolen.