Bakom lucka elva: luciafirande på barnens förskola

Tio minuter innan luciafirandet skulle starta fick vi ett sms från pedagogerna på Oggis förskola: "Kära föräldrar! Nu har vi försökt på alla tänkbara sätt att locka på era barns lussekläder men det är tvärnej och gråt." Och eftersom det där med kläder ju inte spelar så stor roll och det viktigaste är att dom får en fin eftermiddag så hade dom bestämt sig för att satsa på det där med lussekläder nästa år istället. Att båda barnen klädvägrade förvånade mig inte särskilt. De har båda två blivit så väldigt klädkräsna i det senaste och är mycket bestämda med vad de gillar och inte gillar. Greta har några favoritplagg och några plagg som hon totalvägrar. Om jag försöker få henne att ta på sig något av dessa sätter hon upp sin lilla men tydligt avvisande hand för att riktigt understryka sitt nej. Icke mamman, icke, att dessa plagg som du håller fram kommer att hamna på min kropp nej nej.

Men alltså det här med luciatåg på förskolan va. Det måste ju vara det gulligaste någonsin? Det var så fint att se dem tåga in. Under den stunden var det som att jag och Ulf fick en liten inblick i deras värld, den värld som vi inte tillhör utan som är bara deras. Greta höll en av de äldre tjejerna i handen, och som hon sjöng på vägen in. "Woaaaa, woaaaa, woaaaa" hörde jag när hon tågade förbi. Olof hade en av sina pedagoger i ett fast grepp och när de kom fram och ställde upp sig i körformation såg jag hur mäktigt han tyckte att det var med alla människor. Det tog inte så lång stund innan han upptäckte mig i föräldrahavet och då lämnade han sin plats och kom springande och kastade sig in i min famn. Sedan satt han växelvis hos mig och Ulf tills det var dags för Tipp-tapp då han sprang fram och dansade med sina pekfingrar högt uppe i luften. Greta satt hela tiden i knät på körledaren och alltså vänd från publiken. Där hade hon full koll. Där mådde hon.

Bakom lucka elva i min påhittade och bakvända adventskalender hittade jag alltså den bästa presenten hittills: vårt första luciafirande med barnen på deras förskola. Vilken storartad sak att få vara med om.