Så jetesjuk nu

Obs: Känsliga läsare varnas för nasty inlägg. 

Jag kände mig lite kymig och olustig redan vid sänggåendet igår. Klockan ett vaknade jag av att ett helt omänskligt illamående rusade genom min kropp. Sedan pjukade jag mer eller mindre oavbrutet i fyra timmar. På riktigt. Jag trodde inte att jag skulle överleva. Jag har aldrig varit så här sjuk någonsin jag svär. I natt tänkte jag att det bästa nog skulle vara att lägga in mig på sjukhus för orka må så dåligt som jag gjorde. Men jag blev kvar flängandes mellan bad- och sovrum timme ut och timme in. 

Nu mår jag lite bättre. Illamåendet har släppt sitt totala grepp över mig och sedan någon timme eller så tycks jag också få behålla det jag dricker. Så ohyggligt törstig nu alltså. Oj oj oj. 

Jag vet inte om det här är någon magsjuka eller om jag blivit matförgiftad (köpte take out till middag igår) men kroppen har då i alla fall betett sig som att den blivit poisoned. Distinktionen känns visserligen helt meningslös i sammanhanget? Jag är som en katastrof on legs och kan enbart tänka på vad jag vill dricka. Gärna en pool med coca cola. Så ser önskningen ut just nu. 

Och! Det är en sån tur att pappa är här nu. Vill typ lipa pga det (har även gjort). Han har hjälpt Ulf med Oggi och gått till affären åt mig. Och Oggi! Så gulliga. Det är som att de förstår att jag är jetedålig på riktigt så de har låtit mig vara hela morgonen/förmiddagen. Jag tror mitt hjärta blöder också. 

Okej. Inte så munter söndagsläsning förstår jag. Men det hade kunnat vara värre. Ni hade kunnat vara jag.