Gardasjön 1: resan och ankomsten till Torri del Benaco

Det var alltså i fredags som den lilla fyrklövern hoppade på ett plan och åkte till Italien. Vi åkte över alperna och hade med andra ord den mäktigaste utsikten.

Men innan dess hängde vi en stund på Arlanda. En bra sak just där är att man får låna sulkys när man checkat in vagnen (som man alltså inte får ta med till gaten). Jag är också glad att vi hade med oss bärselarna för ombordstigningen på planet.

Att hänga på Arlanda gick som en dans med våra två lejonungar. Det fanns så hiskeligt mycket att upptäcka där. Plan som lyfte, väskor som packades in i lastutrymmen och alla andra passagerare. Osv.

Själva flygresan gick också bra. Eftersom planet inte var fullt fick vi sitta bredvid varandra på en egen rad. I vanliga fall får två infants inte sitta på samma rad av säkerhetsskäl. Typiskt bra sak att veta om ni har planer att resa med två bebisar. Jag undrar hur dom löser en sån sak om man skulle vilja resa själv med sina bebistvillingar. Någon som vet? 

Flygresan gick som sagt bra. Både Olof och Greta sov i ungefär en timme av resans två och en halva. Sen hade de lite myror i baken men eftersom vi hade en egen rad lät vi dom krypa upp och ner på sätena.
När vi kom fram åt vi lunch i ankomsthallen. Barnens mat hade vi med oss och vi vuxna åt smarriga smörgåsar från ett ställe på flygplatsen.

Sedan påbörjades den enorma väntan på att få vår himla hyrbil. Av någon anledning tog allt mycket lång tid. Oklart varför.

Men till sist så rullade vi in i allt det lummiga och vackra som omger Gardasjön.

Vi satte barnen bak och allt gick fint fram tills dess att det inte gjorde det. Då fick jag flytta bak för att underhålla Olof och Greta. Som ni ser är jag mycket nöjd över det upplägget.
Ps. Vi tog med bilbarnstolarna från Sverige. Det kostar inget att ta med och är dyrt att hyra på plats (tusen kronor per bilbarnstol).

Sjön! Gardasjön!

Efter ungefär två timmar i bil kom vi så fram till vårt hotell vid Torri del Benaco.

Greta och Olof ville ut till stenarna så klart.

Vi blev visade till vårt rum som hade den här sensationella utsikten. Nöjdhetskänslorna som rusade genom kroppen vid detta tillfälle alltså. Jag vimsade runt och sa att jag älskade allt, inte ville ändra på nåt osv.

Eftersom det var ungefär tusen grader varmt gick vi direkt till poolen.

Där hade vi det gott.

Vi gick tillbaka till vårt hotellrum som badade i kvällssol.

Och vi dånade över utsikten.

Sen åt vi middag. Den Där middagen. Fyfan vad jag hatar den intensivt nu i efterhand. Det var förmodligen den där korvjäkeln som gjorde oss så sjuka. Men det visste vi inte då när vi satt där och njöt av vår semester.

Och medan solen gick ner bakom bergen och barnen sov satt jag och Ulf och klappade oss själva på axlarna och tyckte att vi var så himla modiga och duktiga som åkt till Italien med två bebisar. Oj vad jag skulle känna helt annorlunda bara några timmar senare.