Julikväll i viken

Ohoj! Vi har landat i viken igen. För varje gång vi kommer hit blir det mer och mer som hemma, fast borta. Idag har vi återvunnit, mulat truten full med stenar (Greta), undvikit att äta av lavendeln av den ohälsosamma sorten, badat i badbalja, grillat till middag och haft svårt att somna (Olof). Allt har med andra, sammanfattande, ord varit precis som vanligt. 

Efter kvällsbadet när barnen satt inlindade i sina handdukar och jag hade Ulf framför mig, i soffan under sjökortet som visar vår vik, med båda barnen i sin famn blev jag så gråtmild. Det var vår historia som kom över mig med full kraft. För det var i den där soffan som jag låg i ett dygn, det första dygnet, med vad som skulle bli Olof och Greta i min mage. 

Till kvällen läste jag dikter av Tomas Tranströmer. Det blev högläsning för hela fyrklövern ur en bok som jag fått av darling Katarina. Hon hade med sig den hit första gången hon kom till vår stuga i norra skärgården men hur som helst. Han kan verkligen formulera sig han Tranströmer. Allt blir mycket verkligare och klarare efter att man fått sig en dikt att fundera på. Och det här då?: Han var pristagare den där dagen, samma dag alltså, som jag låg i soffan. 

Resten av vistelsen ska vi förbereda för uthyrningen, fira bröllopsdag, ta emot gäster och åka på både en och två utflykter. I natt har vi bytt sovrum för att se om nattsömnen blir något bättre? Den var visserligen bra i det andra sovrummet med men det är alltid värt att utforska möjligheter tycker ni inte?

Mmm. Jag tror att jag älskar Hummelviken ännu lite mer nu när det är sommar. Jomen jag gör det.