Usch. Usch, fy, blä och fy fan. Jag är på ett synnerligen irriterat humör idag. Det började redan igår och det verkar inte ge med sig det minsta. Som en lynnig, tjurig tonåring glider jag runt i lägenheten och söker konflikter. De hittar jag hos Ulf. Stackars Ulf. Idag har jag varit tyken runt disken, diskmaskinen, skruvmejslars funktion, måltidsplanering, storhandling, tvättmaskinen, barnens kläder, packningen inför Gotland, uppackningen från norrlandssemestern, frukosten, avdukningen av frukosten. Osv i all oändlighet.
Jag hatar såna här dagar. Då jag är så lättirriterad. Det är som att irritationen ligger och lurar precis under huden. Ett litet nudd och jag blommar ut till den tråkigaste typen av medmänniska man kan tänka sig. Jag blir en motmänniska och vi vet väl alla vad vi tycker om såna? Just precis. Att såna kan dra åt helvete.
Och idag är det jag som borde göra det. Dra åt helvete alltså. Men det gör jag inte. Istället går jag runt. Sprätter omkring och tycker en förfärlig massa. Jag tycker och jag känner och jag Kan Bara Inte Förstå (ja med stor bokstav först) hur någon kan tycka, tänka och känna på något annat sätt än jag? Med en retorik som är så idiotisk att jag vill sätta munkavle på mig själv. Men inte ens det gör jag. Jag bara pågår. Som en maskin. En trött och himla tråkig jädra skitmaskin.
Men det är väl så det blir? När man åkt bil i åtta och en halv timme med två bebisar som sen inte kunde somna på kvällen. Och när de sen väl gjorde det så var det bara för att vakna ett par timmar senare och vara vaken/halvsovande i en och en halv timme till då hon (ja, för det var Greta) drog mig i håret. Oavbrutet. Det gav väl henne någon slags trygghet men för mig var det som tortyr. I natt sov jag cirka fyra oroliga timmar och det är alldeles för lite för mig.
Ont i huvudet har jag också. Och nackspärr. Kanske håller jag också på att bli förkyld? Ser dåligt gör jag också, sådär som jag gör med linser. Luktar även konstigt pga brun-utan-sol.
Men annars så. Strålande semestertider.
Tror de allra flesta kan känna igen sig. Jag kan i alla fall! Jag är också en sån där motmänniska emellanåt.. Men, hur jobbig man än är då, så kanske de på något sätt skapar balansen? Den där personen man egentligen är?
SvaraRaderaImorgon är en annan dag :)
Och Gotland förresten, lite avis är jag allt. Vill också!
Imorgon är verkligen en annan dag. Hoppas jag! Det är ju så jobbigt att vara så sabla motvals hela tiden.
RaderaOch jag lovar att du ska få bli med på turen till Gotland. I år reser jag för dig, okej? Kram!
Tack! Detta behövde jag läsa, jag är inte ensam. Kände mig ensam då mannen är
SvaraRaderatillbaka på jobbet efter futtiga tre veckors semester. Här sitter jag i sommarstugan, själv
med tre barn. Sonen på 4 mÅnader börjar dagen med att bajsa igenom allt, allt i sängen. Nyckeln till huset där tvättmaskinen är har mannen med till jobbet, pluspoäng till honom. Äldsta dottern är förkyld och har humör efter det. 5-åringa dottern sitter och gungar och sjunger samma strof hela tiden. "för ha ha ha det går ju så bra för Andersson och Petterson och lundström och jag"
Skönt att läsa om någon som oxå inte känner sig på topp!
I morgon är en annan dag!
//Charlotte
Hahahaha åååh Charlotte! Så roligt skrivet! Hoppas att imorgon blir bättre. Det _borde_ den bli :)
RaderaDet ÄR mig du beskriver. // Sofia
SvaraRaderaVelig.blogg.se
Du och jag Sofia. Du och jag.
RaderaMan kan inte vara glad jämt, då skulle man ses som helstollig. Och är man (du/jag) dramaqueen _måste_ känslorna ibland koka över och bubbla ut. Det är inte vackert. Det är inte roligt för mannen. Men det är priset för att få de andra fantastiska sidorna av oss. Teatermaskerna R Us!
SvaraRaderaDär satte du fingret mitt i! Det är _så klart_ den inre drama queenen som behövde få komma ut och luftas. Du är så klok och bra Anna, min vän i teaterdramatikvärlden.
Radera