På långpromenad!

Även om det här nya livet är hemskt knepigt att klura ut så bjuder det på några mycket fina stunder också. Det är viktigt att komma ihåg. Idag till exempel var en bra dag. Vi tog bilen till Haga norra för att gå en promenad. Jag är – som ni ser – mycket exalterad över faktumet.
(Och ser lite ut som Iprenmannen hum).

Då gillar jag den här looken bättre. Ser ni schwunget i steget? Det här, mina vänner, är en kvinna som är på väg till den soliga sidan av gatan.

Vi gick till Bellevueparken. Det var första gången vi var där och det var ju ett alldeles särdeles vackert ställe.

När vi gick längsmed Brunnsviken doftade det av sjövatten, nyklippt gräs och varmt grus.

Det är en doft som jag har missat den här sommaren. Och saknat. Det var helt fantastiskt att få förnimma den i alla fall en gång det här året.

Vi var så glada över att vara ute på promenad att vi höll på att fota ihjäl oss. Det var som att vi ville dokumentera varje litet steg vi tog. Jag tror att både jag och Ulf kände att det var viktiga steg vi tog idag.

Och i vagnen låg Greta och Olof och sov så fint.

Ja, de sov så fint tills de plötsligt vaknade. Båda två samtidigt. Tvillingarna synk alltså. Och dom var hungriga. Jättehungriga.

Först tänkte jag sätta mig på en bänk och amma men det blåste så hemskt där vid vattnet så kvicka som vesslor tog vi oss tillbaka till bilen. Det är fantastiskt vad snabbt man kan gå om man måste.

Och där i bilen gav jag Olof mat medan Greta somnade om i sin stol i framsätet. Något säger mig att det här inte är sista gången som jag kommer att sitta med något av mina barn vid bröstet i baksätet på en parkeringsplats. Helt säkert var det i alla fall första gången. Och det var allt igenom en ljuv upplevelse.