Eller vad som redan har kommit kan man säga. För igår förändrades plötsligt vår lilla Greta. Hon, som varit en försynt liten butterkaka, som mest av allt gillat att sova var plötsligt helt tröstlös. Hon bara grät och grät och grät. Jag matade henne, eller försökte mata henne, men hon ratade både bröst och flaska. Blöjan var torr. Hon både rapade och pruttade men inget tycktes göra henne nöjd. Pappan la henne på sitt bröst men hon bara skrek och grät och var så OLYCKLIG att det inte var klokt.
Hade jag inte precis läst det kapitel som handlar om det utvecklingssprång som bäbisar går in i runt vecka fem hade jag nog fått panik igår. Både jag och Ulf hade nog funderat på att åka in med henne till sjukhuset nästan. Så hjälplösa kände vi oss.
Men eftersom jag läst boken visste jag att bäbisar blir helt olik sig i några dagar vid den här åldern. De blir tröstlösa och otrygga och vill helst av allt bara krypa tillbaka in i livmodern igen. När de kommer ut på andra sidan av den här fasen kommer de att ha en mer vaken blick, börja jollra och se längre än de tjugo centimeter de gjort från födseln. Bland mycket annat. Olof har redan gått igenom det här språnget och nu är det alltså Gretas tur.
I alla fall. Till sist fick jag henne att komma till ro. Jag tog av henne och mig på magen och så gick jag runt i
För er som har spädbarn kan jag inte nog rekommendera The Wonder Weeks. Tyvärr finns den inte att få tag på längre på svenska, men kolla bland era vänner. Kanske är det någon som har ett gammalt exemplar som ni kan få låna? Den är skön att ha vid sin sida turbulenta och kaosartade dagar som dessa.
Bästa boken!!
SvaraRaderaVisst ÄR den!
Radera