I love you

Jag gör verkligen det. I love, love, love you. Jag känner mig så upplyft och glad över era svar på min fråga igår. Tre-fyra månader av kaos, det vill säga, två tre månader till av rörighet och kaos känns helt rimligt och görbart. Känslan just nu: Det här klarar jag! Även om det skulle visa sig att kaoset fortsätter ett tag till så har jag ett mål i sikte och en insikt om att det här egentligen bara är ännu en fas som jag ska ta mig igenom. (ps. sen fattar jag att det kommer fler och andra faser och jobbiga perioder men dom tar vi när dom kommer.)

Nu är allt inte bara negativt och jobbigt. Inte alls. Men jag längtar efter att få känna igen mig själv, även om jag förstår att det kommer att vara ett nytt jag. Men vet ni? Jag ser verkligen fram mot att få lära känna den här nya Erikan. Jag tror att hon (jaaa jag vet att jag är creepy som pratar om mig själv i tredje person men hey det kanske är en ny sida av mitt nya jag *viftar med ögonbrynen*?) kommer att vara minst lika härlig som den gamla. Jag tror att hon också kommer att älska ostron och råbiff men kanske inte vara riktigt lika fokuserad på slottsweekends – inte på ett par år i alla fall. Men. Vad. Vet. Jag. Har ju inte lärt känna den här nya bruden än, tvillingmorsa å allt.

Det blir spännande det här. Det blir det.

Ps. Extra mycket älsk till Frida och Fina Fröken. Hoppas att någon av er har kvar boken Att växa och upptäcka världen och att jag får låna den. Hoppas!