lördag 9 juni 2012

Idag är jag en kuvös och inget annat

Jag har slutat vara människa. Idag är jag kuvös. Orkar inget. Nada. Orkar inte läsa. Inte surfa. Inte svara i telefon. Inte ens äta. Men det gör jag i alla fall. Äter alltså.

Mamma och Lilla Äl är här och ska laga middag med Ulf. Jag bara ligger. Ty jag är en kuvös. Med huvudvärk. Och så är jag törstig.

Men det kanske kuvöser inte kan vara? Ah, the sweet sign of life.

9 kommentarer:

  1. Men vet du, det fina i kråksången är att du kommer glömma bort allt elände!! Det är faktiskt sant! Jag vet ju rent intellektuellt att jag tyckte båda graviditeterna var jobbiga och hade massa sammandragningar etc (förlossningen ska vi inte ens prata om! jag ändrade mig, ville ha en kattunge istället och var helt övertygad om att det här var nåt som jag aldrig mer tänkte gå igenom!). Men redan efter tre veckor tyckte jag att jo men vi ska nog ha ett till barn snart. Det är liksom inte så att kroppen minns alla hemska känslor, som det är när man ätit något dåligt (t ex ostron med maskar i), då kan man ju må illa flera år efteråt bara av tanken. Kroppen glömmer bort liksom!! Det kanske tom blir så att du tänker tillbaka på den här tiden lite nostalgiskt liksom, drömmer om att ligga i sängen en hel dag =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du har helt rätt. Det här kommer alltid att vara en speciell period av mitt liv. En EXTREMT speciell period av mitt liv och inte på ett traumatiskt vis utan säkert på något ja nostalgiskt vis. Du är bra du Lily!

      Radera
    2. Plus: LOL på att du kommer ihåg ostronincidenten. Ick!

      Radera
  2. KRAM! Jag tror sjuttonimig att det ligger i luften.... Att inte orka nåt idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du att två andra kompisar sa det också. Tillsammans är vi mindre ensamma!

      Radera
  3. Jag minns det där, när man bara inte orkade mer. För mig kom det lite senare. Men jag förstår att du kan vara där redan nu. Jag slutade också svara i tfn, helt. Ville helt enkelt inte prata med folk, och det måste få vara så. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt att det blir så ändå? Att man
      Blir helt asocial. Men skönt att höra att jag inte är ensam om att ha blivit en kuf iaf :)

      Radera
  4. Du är iallafall den vackraste kuvös jag sett.

    Hoppas det vänder uppåt igen.

    Och när Ettan och Tvåan kommer ut kommer det ju definitivt vända uppåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulliga du! Tack! Och ja! Det är inte så många veckor kvar nu. Eller jo. Dom får ju inte komma än! Äh, du fattar vad jag menar :)

      Radera