tisdag 19 juni 2012

Bildbevis på de mindre charmiga sidorna av en graviditet

Nu kan jag väl knappast anklagas för att ha försökt att romantisera och glamourisera allt det här med att vara gravid i den här bloggen. Några av er kanske tänker att "det räcker nu". Men nej. Det tar inte slut där. Det tar faktiskt inte slut någonstans. Låt mig bjuda på ett axplock av hur mitt liv som gravid sett ut i det senaste:

Att äta utan att spilla har aldrig varit min starkaste gren. Men när jag nu knappt når fram till bordet är mat och renlighet ETT SKÄMT.

Detta löser vi i det här hushållet med att jag får haklapp plus att jag får äta som ett barn. Tittar ni lite närmare på kökshandduken ser ni också att åtgärden räddade min klänning ("klänning" snarare tältprojekt).

Det här kan vara den sunkigaste bilden som tagits på mig ever. Här ligger den strandade cirkustältsvalen alltså och äter en macka på kvällskvisten. Notera att jag skyler skrevet lite kyskt. Så classy av mig.
ps. När det gäller Ciruks Erikas look skulle jag säga att det är de svarta strumporna som rundar av stilen perfekt.

Jaha. Ja, här är ett av några försök att få ettan att sluta misshandla min livmodertapp. Så länge jag låg sådär funkade det (därav *tuppen upp!!!*). Förutom att det kändes som att huvudet skulle sprängas.
På bordet ser ni också mitt kvällsgodis: järntablett och en shot parafin. Ja, jag dricker flytande parafin på en daglig basis nuförtiden. Helt vanligt.

Behovet av att ta igen sig efter att ha öppnat ett paket (nåja en påse) med en väska kan vara = stort. Mycket stort.

Här kämpar jag med att överleva tre timmars väntan på KS. Där ser ni också den rullstol som gör att jag ens tar mig till undersökningarna. Den får man låna i KS informationsdisk. Mycket bra KS!

Vad är det här? Har vi lagt ut lite mat till fåglarna? Har ett spädbarn suttit vid bordet? Nej, det är bara jag som försökt (med betoning på försökt) att hitta av munnen vid fredagens lunch.

Som sista bild bjuder jag på resultatet efter att jag målat naglarna på en Bricanylrusch. Färgen är underbar (fick den i present av Karin när hon var här med lunch i fredags <3) men resultatet *harkel*.

Jag misstänker att en fortsättning kommer att följa.

4 kommentarer:

  1. Alltså, igenkänningsgraden på detta = ENORM. Minus rullstolen och parafinet då. Och bricanylen för sammandragningnarna, men sådan fick jag puffa för astman istället eftersom det blev så jä-hä-hävla tungt att andas som preggers.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andningen ja ... kan vara rätt heavy ibland, till den nivån att Ulf kallar mig Darth Vader haha

      Radera
  2. Haha. Detta är igenkänningskomik på hög nivå. Det där med haklappen, och parafinet. Fy fan vad det smakar! Du gör ett fantastiskt jobb som bär barnen, och när de kommer ut är de värda precis allt. Även de dagar de tjatar hål i huvudet på en (som mina ägnar sig åt i dag ... ).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gölligt med barn som tjatar hål i huvudet på en! Även om jag vet att jag kanske inte alltid kommer att tycka så framöver :) Och parafinet ja ... sådär gott. Men vaniljigt? Så väljer jag att tolka smaken när jag tar en hutt om kvällarna.

      Radera