Att det bara har gått en vecka sedan vi packade in oss i bilen och åkte till Örnsköldsvik känns helt overkligt. Ett helt liv har passerat sedan dess. Så här såg det i alla fall ut efter att vi hade checkat in på stadens nyaste hotell.
Efter en kort vila på rummet gick vi ner till hotellrestaurangen.
Greta och hennes moster gosade.
Som dom där två kan gosa.
Här är vi. Oggi, mamma och pappa och syster. Ulf är också med fast bakom kameran.
Medan vi väntade på maten sjöng min mamma en sång om en fjäril som la ett ägg, blev en larv och så vidare. Greta visade att hon kan flyga som en fjäril med sina händer
♥♥♥♥♥
Olof var mest trött och tyckte att det tog hemskt lång tid för oss att äta.
Men han var tapper. Satt och tittade på de andra gästerna. Pekade ut diverse motiv på tavlorna. Många båtar fanns det. Många många båtar.
Kvällen avslutades i hotellsängen med några böcker.
Nästa morgon passade vi på att titta på utsikten från hotellrumsfönstret. Här är det nog himla fint om sommaren. Nu var allt mest bara grått.
Sedan samlades vi alla för hotellfrukost.
Även giraffen fick frukost. Melon.
Och dom här två mysbara personerna plockade upp från där de lämnade kvällen innan.
Medan jag, min mamma och syster åkte upp till sjukhuset till mormor gick min pappa och Ulf en promenad med barnen. Här behöver man inte ställa om från färg till svart vitt. Allt gick redan i gråskala denna dag.
På sjukhuset turades vi om att hålla mormors hand. Mormors varma mjuka hand. Innan vi åkte tillbaka till Stockholm kom även barnen in och Olof satt länge i sin mormors knä och höll min mormor i handen. Så fint att jag knappt vet hur jag ska tänka. Överhuvudtaget var det en fin resa vi gjorde för en vecka sedan. Finaste någonsin tror jag.
Åh, den där sista bilden. *snyft* <3<3<3<3<3<3 Lilla mormorn.
SvaraRaderaÅh Anna! <3<3<3
RaderaSå fint att du fick säga hejdå till din mormor. Så fint att Olof och Greta fick vara med.
SvaraRaderaSå fint att det knappt går att beskriva faktiskt. Hon höll ut i en vecka så att alla som ville komma upp hann göra det.
RaderaJättefin bild, den sista. Min älskade mormor dog den 8 mars för snart två år sedan. Förkrossande tungt och sorgligt, jag vet vad du går igenom. Och din mamma! Stackars din mamma som inte längre har någon mamma. Det är så att man kan gråta åt det. Jag saknar fortfarande min mormor och fortfarande kommer jag på mig själv med att vilja ringa till henne. Ibland slår jag hennes nummer (men möts bara av teliarösten som säger att numret inte har någon abonnent). Men saknaden är blandad med mycket kärlek och värme. Nu har jag hennes rosa köksförkläde på mig och jag känner att hon är med mig på ett väldigt konkret sätt. Det går inte att förklara riktigt, men så är det. Jag hoppas att begravningen blir fin. Själen mot rivjärnet och en massa ljus och vackra toner.
SvaraRaderaVad fint Sara! Så himlarns jättefint. Allt i denna kommentar träffar mig så rakt in i hjärtat. <3
RaderaAlltså, alla bilder är ju fina. Inte bara den sista. Men äh, du fattar.
SvaraRaderahaha ja jag fattar :)
RaderaVerkar som det blev en fin helg, trots att den säkert var jobbig också.
SvaraRaderaSå är det där ett helt nytt hotell, och var ligger det i så fall, eller har de renoverat något som redan fanns?
Jag är ju lite kär i Ö-vik, vi har vår stuga bara en mil utanför och när jag är där åker jag gärna in till stan som jag tycker är en charmig småstad.
Ja! Helt nytt hotell nere vid kajkanten. Ett Elite Hotel som tydligen delfinansierats på något vis av Foppa? Osäker på detaljerna där. Himla fint i alla fall.
Radera