Elva veckor.
Det är inte klokt vad tiden går fort nu. Jag antar att det beror på att vi på riktigt har börjat få rutiner och att vi på något märkligt vis har landat i familjelivet.
Den här veckan var vi med Olof till ett sjukhus för femte gången. Den här gången var det hans tunga vi kollade upp. Den är asymmetrisk och det är mycket ovanligt. Läkaren sa dock att det inte är något vi ska oroa oss över och eftersom Olof i övrigt är en frisk och kry pojke kommer vi inte heller följa upp den (tungan) något mer.
Annars var det en vecka med många besök. Mormor kom och stannade över helgen och det var ett kärt återseende. Farfar Sverker och kusin Josefin fick också träffa tvillingarna för första gången och i fredags var min vän Anika här med sin sin Elias som bara är två månader äldre än Olof och Greta. Det är roligt att ha en liten kille i närheten som är bara precis lite äldre än tvillingarna. Genom att träffa honom ser vi vad vi har att vänta. Moster Äl var också här flera gånger och har blivit den som tvillingarna känner bäst förutom mig och Ulf. Dom tycker så mycket om henne och det är fint att se kärleken som växer fram mellan de tre.
Greta suger mer och mer på tummen och det är bara att inse att hon nog kommer att bli ett suga-på-tummen-barn. Det går liksom inte att göra något åt det hela. Olof har också hittat tummen men det är inte alls lika ofta som han vänder sig till den som Greta.
Den här veckan började Olof "prata" mer med oss. För första gången har vi fått uppleva "konversationer" med honom. Eller, jag säger något och han gör ett ljud som jag svarar på och han gör ytterligare ett ljud tillbaka. Det är hur gulligt som helst. En natt vaknade jag av att jag hörde honom ligga och jollra i spjälsängen. Helt glad. Hjärtat ba: bo-bom! Och en kväll när jag sjöng för barnen sjöng han med. Jag har inte lyckats få med honom på sången några fler gånger men jag antar att det kommer.
Greta är fortfarande rätt tyst. Förutom när hon skattar eller gråter. En kväll när hon hade somnat i min famn skrattade hon högt i sömnen. Det är hennes längsta skratt hittills. Också hur gulligt som helst. Annars har hon haft flera kvällar den här veckan med intensiv gråt. Då gråter hon så mycket att det inte är klokt faktiskt. Men jag verkar ha fått in någon slags snits på hur jag ska trösta henne för gråtpassen blir kortare och kortare.
I övrigt är det två väldigt glada barn vi har. De skrattar och jobbar hårt på att charma oss. Det är bara på kvällarna som det blir knöligt. Som vanligt alltså. Nu vill båda barnen helst ha flaska eller bröst i munnen utan att egentligen äta något om kvällarna. Det är enda sättet att få dem att sluta gråta. Så där sitter vi, jag och Ulf, med varsitt barn i soffan. Det tar kanske någon timme, sedan har de somnat. Då kan vi lägga in dom i deras säng och sedan får vi lite tid till att komma i ordning i hemmet innan det är dags för oss (eller i alla fall mig) att sova.
På dagarna har Greta börjat somna själv. Vi behöver inte vyssja henne till sömns längre. Stora tjejen. Till Olof, som har mycket svårare att komma till ro, har jag hittat ett Youtubeklipp med pianomusik som gör att han somnar. Det är så skönt med såna där små trix som man hittar. Spela roll om det bara funkar i ett par dagar. Under dom dagarna är allt så skönt.
Det Olof och Greta tycker mest om att göra är: titta på en bokstavstavla i hallen (Greta) ligga i sängen och titta på en mobil med lite olika djur (Olof). Sången "I indialand" (både Olof och Greta). Att bada (både Olof och Greta). Den prickiga figuren i Tummen-gymmet (Olof). Affischen på Bruce Springsteen och hans E-street Band (Greta). Persiennerna på morgonen (både Olof och Greta). Att ligga på skötbordet (både Olof och Greta). Att ligga på sängen i barnrummet och glo (Greta). Att bli buren runt på av Ulf (Olof).
Den här veckan hittade jag och Ulf en teknik för hur jag ska kunna dubbelamma på natten. Det är skönt att kunna ge båda barnen mat samtidigt. Det gör att matningen på natten går snabbare. Nu vaknar de bara en gång på natten för mat. Sen vaknar de i och för sig tidigt på morgonen också och är hungriga men efter det brukar vi somna om.
Och under vinjetten "veckans bajs" kan jag berätta att Olof fortfarande poopar ofta. Väldigt ofta. Rekordet under veckan var när vi bytte blöja fyra gånger på en timme. Och på tal om rekord så har Greta persat i att spara sig. Fyra dagar tog det innan rekordskiten kom. Den var inte rolig den blöjan.
Jaa ... Det var väl den elfte veckan det. Ett värdigt avslut på ett i övrigt strålande inlägg.
