Men nu är jag trött. Så in i märgen trött. Så trött att jag mår illa. Eller, illamåendet _kan_ vara pga värmen i våningen kombinerat med mängden smågodis jag tryckt i mig. Jag fick världens största påse av min vän Camilla i fredags. Jag har lärkvingat mig igenom halva nu.
I alla fall. Ettan och tvåan växer som de ska. Nu väger sprattel-Allan typ 2300 och Greta 2100. Mycket bra. Och cervix var oförändrad. "Den är kort men stabil och håller tätt" som ultraljudsläkaren sammanfattade det hela. Det tycker jag var bra sammanfattat.
Ettan sitter fortfarande i säte så nu är det bestämt att det blir kejsarsnitt för oss. Datum är bestämt och det känns ju helt overkligt. Men bra. Overkligt bra.
Annars har jag fått en ny frän diagnos. Jag har nämligen fått så himla ont i vänsterhandens leder under den senaste veckan och jag har, håll i er, fått Carpal Tunnel Syndrome. Känns inte det väldigt Dr House? Jag är mycket uppspelt över namnet på diagnosen, mindre uppspelt över själva diagnosen. Men jag har fått hjälpmedel. En skena som jag ska ha på handen när jag sover för att minska trycket på karpaltunneln och medianusnerven som sitter i handen. Det är en rätt mesig diagnos kan jag tillägga. Inget som är sensationellt eller ovanligt. Tvärt om är det mycket vanligt.
Annars bestämdes det idag att jag ska testa att äta adalat igen för att se om sammandragningarna blir snällare. Jag ska dessutom dubbla dosen järn för att förbättra mitt blodvärde som dalat lite. Och så ska jag börja äta magsårsmedicin mot halsbrännan från helvetet.
Allt som allt en mycket produktiv dag på KS. Fem och en halv timme senare.
Jag hittade till din blogg ganska nyligen och har nu spenderat nästan en hel kväll med att läsa i kapp ganska många månader.. tack för en härlig (som Amanda Schulman nog hade sagt) blogg!
SvaraRaderaHärligthärligthärligt att ettan och tvåan är kvar där inne och växer och att cervix håller sig på mattan! Och himla spännande med ett bestämt datum för kejsarsnitt! (men himla drygt med karpaltunnelsyndrom, dock..)
Jag fortsätter följa!
Vad roligt att du tycker om det jag skriver. Välkommen hit Pulber!
RaderaHurra för ettan och tvåan som har passerat 2 kg! För mig känns det som en viktig gräns, Anton vägde ju 2,1 och det kändes som att alla som jobbade på neo tyckte att just det att han var över 2 kg gjorde att det för dem var mycket odramatiskt. Så igen, hurra för det! Och ja, kejsarsnitt, precis som du sa, blir det inte det ena så blir det det andra. Men kejsarsnitt tyckte jag var bra, mina var ju inte planerade, men ändå under kontrollerade former, så har du några frågor kanske jag kan svara. Och bara för att, jag hade också karpaltunnelsyndrom (fast bara med Anton, inte med Siri) och sov med såna där skenor på nätterna. Funkade rätt bra tyckte jag, fast det tog ett tag att få igång händerna på morgonen när man tog av dem vill jag minnas. Kram!
SvaraRaderaÅh, men åh, vad glad jag blir över såna här kommentarer! 2 kilo är alltså ännu en milstolpe som jag kan lägga i den positiva ryggsäcken. Det känns mycket bra!
RaderaJag sov med skenan i natt, halva natten i alla fall och det känns mycket bättre redan. Jag hoppas att det fortsätter så här och inte blir sämre. När gick det över för dig?
Det släppte rätt mycket rätt snabbt efter förlossningen och sen helt några veckor efter det.
RaderaSupersned mage. Härligt att veta när det är dags. Ju.
SvaraRaderaDen ser helt crazy bananas ut. Den har "personlighet" som man kan säga när man inte vill vara taskig haha
RaderaHade jag också, det försvann direkt när bebisen var ute som tur var. Att sova med de där skenorna är inte helt kex och kaka. Men sånt får man ju ta.
SvaraRaderaDet låter ju mycket tryggt och skönt att höra. Då är det ju bara några veckor kvar. Hihi _veckor_ !!!
RaderaSå himla härligt! Inte med syndromet men resten. Heja er!
SvaraRaderaYay oss!
Radera